Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Tullar
Import- och exporttullar har länge varit en viktig inkomstkälla för statsmakterna, även om det tidvis
funnits undantag. I Sverige, exempelvis, infördes tullar på 1100-talet, men en del handelsvägar hade
tullfrihet, som mellan hansastäderna Visby och Lübeck (från 1161) och under perioder har även vissa
tullplatser utarrenderats till privatpersoner, t ex runt 1623, 1719, 1726 samt 1777.
På 1600- och 1700-talet dominerades den svenska importen av några få råvaror som i majoriteten av
fallen användes i livsmedelsproduktionen, exempelvis: salt, malt (råvara till öl), råg, korn och salt sill
(figur 7, 8 och diagram 7). Det tyder på att vi drack mycket öl, åt salt mat och att kosten var ganska
begränsad. Därtill visar dessa siffror att de mesta av färdiga produkter tillverkades inom landets gränser.
Exporten bestod främst av tjära, trävaror och stångjärn.
Figur 7. Gustav Vasas (kung i Sverige på
1500-talet) första tulltaxetabell.
Tabellen användes 1534-1536. Som synes
innefattar den långt ifrån alla varor som
importerades. Övriga som inte var listade
men ändå importerades varor belades med
en tull om 1 öre för varje mark av varans
värde (=ca 12,5% tull). 1536, när tullverket
grundades, beslutade man om en tullsats om
5% av värdet för alla varor som
importerades utom för salt och humle.
Humle var för övrigt en stor importartikel
(och därmed negativ för handelsbalansen) på
den tiden eftersom vi drack mycket öl. Så
staten beslutade år 1474 att varje bondgård
skulle ha en humlegård om minst 200
humleväxter.
7:e kapitlet i byggningabalken ”Huru
humlegård skall läggas och uppehållas”
upphävdes 1860, men rubriken fanns i slutet
av 1900-talet fortfarande kvar i lagboken.
119
Figur 8. Svensk import 1640.
Att döma av en sammanställning av
den svenska importen år 1640
(Tabeller öfver Sveriges import och
export sjöledes åren 1637-1640 och
1645 Ur Rikskansleren Axel
Oxenstiernas skrifter och
befvexling, P. A. Nordstedt & söner,
Stockholm, 1904) var den största
importvaran spanskt salt 67.976,5
tunnor, vilket troligen är i
storleksordningen 11.000 ton.
Därutöver importerade vi malt
(7.038,5 tunnor), råg (7.295 tunnor),
sill (12.050 tunnor) samt tyger,
kryddor, kött, fisk, drycker, färger i
olika mindre volymer med konstiga
mått och diverse tillverkade
produkter som 171 stycken
kruthorn.
Salt var, som sagt den viktigaste
importartikeln. Trots att vi även har
utvunnit salt själva genom att
torrkoka vatten från Nordsjön.
Anledningen till att det aldrig blivit
någon succé är att för varje tunna
salt gick det åt över 20 kubikmeter
ved.