Bruksanvisningar för tillvaron, del II - Boksidan

Boende= Boendet ska helt styras av marknadskrafterna, ju högre inkomster desto finare bostadsadress. Den
som har ett exklusivt och välbeläget boende ska inte straffas med en högre fastighetsskatt än den som bor
där ingen vill bo.
Grunden i den liberala ideologin däremot, är att individens förmåga och vilja att förbättra sin situation är
samhällets viktigaste motor. Även liberalismen influerar dagens högerpolitik med åtgärder som leder till:
Skolan= Överetablering av skolor och misshushållning med samhällets pengar, samt att barn i den hårda
konkurrensen mellan dem, lockas till märkliga utbildningar utan verklighetsförankring. Eftersom det
viktigaste är att ”alla” ska ha rätt att starta skolor och att barnen har många allternativ att välja emellan.
Vård= Det är upp till var och en att söka det bästa allternativet, vilket utgör en morot för personalen i
vården att jobba hårdare och för patienterna att jämföra vårdalternativen. Entreprenörerna ska ha rätt att
etablera sig var de vill. Blir det överetablering kommer till slut de mest lämpade företagen överleva.
Gemensamma äldreboenden fråntar oss möjligheterna att själva dana livsbetingelserna på ålderns höst.
Alltså byggs servicehusen om till vanliga lägenheter för äldre människor.
Kommunikationer= Alla har frihet att välja arbete och färdmedel och det bästa är att var och en löser det på
sitt sätt.
Hushållsekonomi= Det är upp till var och en att tillse att inkomsterna är tillräckliga för livets nödtorft. Med
pigavdraget kan var och en välja mellan om de vill arbeta mer, eller själva bidra i hushållsarbetet.
Arbetslöshet= Det är varje individs ansvar att välja rätt utbildning och lämpligt arbete, så samhällsstyrda
insatser för att guida människor, som arbetsmarknadsutbildningar och friår, är onödiga samhällsinsatser.
Boende= Det bästa är att marknadskrafterna styr bomarknaden utan att samhället lägger sig i. Då kan var
och en välja själv hur den vill lösa sitt bostadsproblem.
Socialisten menar istället att alla ska beredas samma chans att nå framgång och till att känna trygghet,
vilket i slutändan ökar den totala mängden nytta som kan produceras. Det syns i sådant som att:
Skolan= Samhället tar stort ansvar för att alla barn får en lika god chans att bli konkurrenskraftiga vuxna.
Samhället tar också ansvar för att skattemedlen används så effektivt som möjligt, genom att begränsa
antalet skolor som slåss om samma elever. Betyg vid låg ålder gör, enligt socialisten, att de som är sena i
starten känner sig dumma och kanske tappar lusten att gå i skolan.
Vård= Samhället tar ansvar för att alla vårdtjänster som tillhandahålls är av god kvalité, så att medborgarna
tryggt kan gå till den närmaste inrättningen. Det ska därtill finnas lagom många vårdinrättningar, på rimligt
avstånd för alla.
Kommunikationer= Storskaliga satsningar på kollektivtrafik som tunnelbanor och järnvägar är bra för
miljön, ger effektiva resor och större möjligheter till rimliga livsvillkor för de med små inkomster.
Hushållsekonomi= Om alla barn får rimliga uppväxtvillkor, ökar andelen goda medborgare när de når
vuxen ålder. Och med visshet om att samhället inte sätter någon på bar backe om olyckan är framme,
minskar den allmänna oron för framtiden.
Arbetslöshet= Ett frikostigt trygghetssystem för alla i händelse av arbetslöshet, gör att var och en kan ägna
sig åt det denne är bra på, utan att behöva oroa sig för om det går bra för arbetsgivaren eller inte.
Boende= Det är inte bra för samhället om alla fattiga bor i ett område och alla rika i ett annat. Om
samhället äger hyreslägenheter även i exklusivare områden, ökar möjligheterna för var och en att
göra karriär på bostadsadressmarknaden oavsett inkomst.
94