Tilpassing til eit klima i endring - Klimatilpasning
Tilpassing til eit klima i endring - Klimatilpasning
Tilpassing til eit klima i endring - Klimatilpasning
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
70 NOU 2010: 10Kapittel 7<strong>Tilpassing</strong> <strong>til</strong> <strong>eit</strong> <strong>klima</strong> i <strong>endring</strong>Alle sektorar som har aktivitetar som er aktuellefor naturmiljøet, har ansvar for å følgje opp deilovene og reglane som gjeld. Nokre sektorar harhøg kompetanse og bevissth<strong>eit</strong> om dette ansvaret,mens andre i mindre grad har prioritert å byggjeopp slik kompetanse. Dette kan få konsekvensarfor korleis omsynet <strong>til</strong> <strong>klima</strong><strong>til</strong>passing blir forvaltai saker som gjeld naturmiljøet.Eit hovudmål i forvaltninga er å bevare økosystemasin struktur og funksjon. Dei ulike arteneog leveområda må difor forvaltast i samanheng etterprinsippa for økosystembasert forvaltning. Utviklingaav økosystembasert forvaltning skjermed grunnlag i Malawi-prinsippa, som er utarbeiddei Biodiversitetskonvensjonen. Desse prinsippapeiker på korleis ein bør drive forvaltning.Miljøverndepartementet har gitt Direktoratetfor naturforvaltning rolla å vere pådrivar for å vidareutvikleog gjennomføre ei heilskapleg økosystemrettaforvaltning av kyst- og havområde. Dettebetyr at mens dei ulike næringssektorane, fiskeri,skipsfart, petroleum mfl. har ansvar for sine område,og må drive ei økosystembasert forvaltning iforhold <strong>til</strong> eigen aktivitet, har miljøforvaltninga <strong>eit</strong>overordna ansvar for å sjå dei ulike sektorane sininnverknad i samanheng. Direktoratet for naturforvaltninghar òg <strong>eit</strong> ansvar for å vere pådrivar forei økosystembasert forvaltning av landområda.Reguleringar og kravNoregs nasjonale miljømål gir sterke føringar forforvaltninga av naturmiljøet. St.meld. nr. 26(2006–2007) slår fast at: Naturen skal forvaltes slikat arter som finnes naturlig sikres i levedyktige bestander,og slik at variasjonen av naturtyper oglandskap opprettholdes og gjør det mulig å sikre detbiologiske mangfoldet fortsatte utviklingsmuligheter.Dette inneber bl.a. vern mot inngrep i truga naturtypar,at arter eller bestandar ikkje blir utrydda ellertruga av hausting, at økosystema skal beskyttastmot skade frå organismar som ikkje høyrernaturleg heime i norsk natur, og at bestandar avtruga arter skal haldast ved lag. Den mest sentralelova som regulerer forvaltninga av det biologiskemangfaldet, er naturmangfaldlova (lov 2009-06-19 nr 100: lov om forvaltning av naturens mangfald).Nokre viktige prinsipp som er nedfelte somparagrafar i denne lova, er blant anna føre-var- ogtolegrenseprinsippet, og prinsippet om økosystem<strong>til</strong>nærmingog samla belastning, nærare omtalai kapittel 4. Å oppfylle målsetjingane i desse lovenevil i stor grad leggje <strong>til</strong> rette for naturmiljøetshøve <strong>til</strong> <strong>til</strong>passing.Noreg har gjennom ulike typar internasjonaleavtaler forplikta seg <strong>til</strong> ei rekkje mål og strategiarknytte <strong>til</strong> forvaltning av naturmiljøet. Partsmøtet<strong>til</strong> Konvensjonen om biologisk mangfald i 2002 ogVerdstoppmøtet i Johannesburg same år vedtok attapet av biologisk mangfald skal reduserast betydeleginnan 2010. Den 5. ministerkonferansen formiljø i Europa i 2003 vedtok vidare å stanse tapetav biologisk mangfald i Europa innan 2010. Noregslutta seg <strong>til</strong> dette målet. Noregs rapportering <strong>til</strong>Partsmøtet <strong>til</strong> Konvensjonen om biologisk mangfaldi 2009 tyder ikkje på at dette målet blir nåddfor Noregs del.Vassforskrifta som i Noreg er oppfølging avEUs rammedirektiv for vatn, skal syte for ei heilskaplegog økosystembasert forvaltning av altvatn. Forskrifta seier blant anna at vatnet skal forvaltastsom ein heilskap frå fjell <strong>til</strong> fjord, overflatevatn,grunnvatn og kystvatn skal sjåast i samanheng,og forvaltning av vassmengder, vasskvalitetog økologi i vatn skal sjåast under <strong>eit</strong>t. Dette føresetsamordning mellom dei ulike sektorane sombrukar og påverkar vatn og deira respektive styresmakter.I alle vassregionane skal det utviklastforvaltningsplanar der det blir s<strong>til</strong>t krav <strong>til</strong> at eintek omsyn <strong>til</strong> <strong>klima</strong><strong>endring</strong>ar. Det inneber at framskrivingarav <strong>klima</strong><strong>endring</strong>ar skal nyttast i vurderingaav påverknader og belastningar. Tiltaka somblir planlagde for å sikre miljø<strong>til</strong>standen i vatnet,skal vurderast slik at dei skal vere så robuste sommogleg når det gjeld <strong>klima</strong><strong>endring</strong>ar, og overvakingsprogrammaskal utformast for å fange opp<strong>klima</strong><strong>endring</strong>ar. Ein felles europeisk rettleiar erutarbeidd som gir retningslinjer for forvaltning avnedbørfelt under <strong>eit</strong> <strong>klima</strong> i <strong>endring</strong> (EuropeanCommission 2009).OSPAR-konvensjonen (Oslo/Paris convention(for the Protection of the Marine Environment ofthe North-East Atlantic) regulerer det marine miljøeti Nordaust-Atlanteren, spesielt når det gjeldhavforureining og marine verneområde. Også deimarine fiskeressursane er i stor grad forvalta påinternasjonalt nivå. Det internasjonale havforskingsrådet(ICES) har ei viktig rolle her. Andrefiskerisamarbeid er omtalt nærare i kapittel 10.2.Forvaltning av naturmiljøet involverer mangesektorstyresmakter, og det gir <strong>eit</strong> stort behov forsamspel mellom dei. Det organisatoriske rammeverketer på plass både nasjonalt og internasjonalt,men krav og føringar blir følgde i ulik grad. Mangelpå måloppnåing innan eksisterande regelverk verkarhemmande for <strong>klima</strong><strong>til</strong>passing i naturmiljøet.