Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

det geografiska perspektivet 105
na geografin som en ekologisk disciplin och eftersom människan ofta är i
centrum för intresset kan man säga att geografi i grunden är humanekologi.
Dialog med kartan
Kartan är geografens främsta redskap. Geografens arbete kan ofta beskrivas
som en dialog med kartan. Geografer ordnar sina data rumsligt och sätter
dem – antingen manuellt eller numera oftast med hjälp av en dator – på
kartan! Kartan visar en uppsättning fakta som geografen tolkar med hjälp
av såväl kvantitativa som kvalitativa metoder. Precis som då det gäller statistik
behöver man ofta använda kunskaper från andra ämnen för att förstå
– ekonomi, medicin, kemi, geologi eller biologi. Mönstren på kartan väcker
nyfikenhet och föreställningar om vad som kan ha orsakat dessa mönster.
Dessa föreställningar kan formuleras om till frågor som kanske leder till
nya kartoperationer – man söker kanske nya data, man kan ändra perspektiv
och skalor – och man får nya kartor, ny information, nya svar och nya
frågor. Så småningom kan denna dialog leda till att man bättre förstår de
förlopp som ligger bakom mönstren.
När det gäller geografi och ohälsa är den centrala frågan: vad är orsaken
till att en sjukdom har ett visst utbredningsmönster? Att söka efter orsakerna
till utbredningsmönstret är ungefär detsamma som att söka orsakerna
till själva fenomenet, det vill säga i det här fallet sjukdomarnas orsaker.
I de närmaste kapitlen skall vi gå igenom grunderna för hur man gör och
använder kartor, särskilt för att studera hälsa, sjukdomar och deras sammanhang
med omgivningen. Vi skall förklara vad GIS är och hur man kan
använda dem för att bättre förstå ohälsans geografiska sammanhang.
En förutsättning för att det skall vara meningsfullt att söka geografiska
korrelationer mellan sjukdomar och miljöfaktorer är att man kan hänföra
såväl miljöfaktorerna som sjukdomarna till bestämda platser. Idealet – för
att komma ifrån korrelationsfällor och andra effekter av administrativa
gränser – vore att samla in data om ohälsa och bestämningsfaktorer så
detaljerat som möjligt, på individnivå, och därmed bevara friheten att
aggregera dessa data på sätt som motsvarar de frågeställningar man söker
svar på.
Innan vi går in på det skall vi emellertid se på några grundläggande principer
för att göra kartor.