Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

Det mänskliga ögat och hjärnan kan visserligen analysera komplexa mönster
men kan ändå vilseledas av bildens information och därför kan det vara
önskvärt med en viss objektivitet i beskrivningen av spatiala mönster. Ett
enkelt exempel för att ta reda på om observationerna är slumpvist fördelade
eller inte, är att konstruera ett rutnät och se detta som en flerfältstabell.
Om denna läggs ned på kartan och punkterna räknas i respektive ruta, kan
en enkel chisquare-analys genomföras där observerat och förväntat antal
jämförs (se figur 2).
Punkters rumsliga distribution kan även beskrivas med enkla sammanfattande
mått på centraltendens och spridning, i analogi med måtten
medelvärde och standardavvikelse (varians) inom statistiken. Dessa mått
utgör alltså den tvådimensionella (spatiala) ekvivalenten till deskriptiva
statistiska standardmåttet för en enskild variabel. Dessa kan förutom för
punktobservationer även användas för att hantera ett set av polygoner där
först centroiden för varje polygon som innehåller ett antal punktobservationer
beräknas och sedan hanteras som punktobservation. Centralmåttet
mean center definieras som medelvärdet av koordinaterna för X respektive
Y för ett dataset [1] och ger en samlad lägesbestämning för hela punktsvärmen.
Måttet kallas ibland även för tyngdpunkt (center of gravity) eller kort
och gott centroiden:
geografiska analyser 233
Figur 2. Slumpvis fördelning?
Chi-två analys
av punktdistributionen
visar att punkterna
inte är slumpvis
fördelade på kartan
men säger inget om
typen av mönster.