Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

jämförbara kan man standardisera talen. Metoderna för direkt och indirekt
standardisering finns i alla epidemiologiska läroböcker (2). Upplösningen
på åldersintervallen kan alltid diskuteras, men ofta är en uppdelning
på 5-årsgrupper tillräcklig. Eftersom flertalet sjukdomar även ökar
med ålder och vissa sjukdomar kan öka kraftigt inom ett 5-årsintervall i
äldre åldersgrupper, kan andra intervall vara motiverade i högre åldrar. Ett
alternativ kan vara att göra stratifierade analyser i subgrupper om man har
mycket observationer.
Fakta/fördjupning
Observerade fall och förväntade risker
Ofta önskar man jämföra ett observerat antal sjukfall med det som
skulle förväntas utifrån bidraget från den underliggande populationen
(population at risk) om antalet skulle ha varit slumpvis fördelat
över studieområdet. Detta kan beskrivas som relativ risk:
där n i är observerat antal fall i ett område och e i är det förväntade
antalet utifrån bakgrundsbefolkningen. Det förväntade antalet e i
kan vara ett värde framräknat på hela studieområdets antal fall och
respektive riskbefolkning eller exempelvis nationella tal.
I nomenklaturen används begreppet SMR, standard morbidity
(levande fall i täljaren) eller standard mortality ratio (döda fall i
täljartalet), som är just ett relativt riskmått framräknat med hjälp av
standardiserade, förväntade rater:
SMR =
epidemiologiska data på kartan: sjuklighet och exponering – en översikt 123
För detaljer hänvisas till den epidemiologiska litteraturen (2).
De mest basala epidemiologiska kartorna över sjukdom gör man
genom att lägga ut fallen på kartan (case event map) och räkna dem i
områden (tract count map). Nästa steg är att lägga in kvoten mellan
antalet fall och antalet individer i riskbefolkningen i nämnaren för
respektive områden, helst efter standardisering för kön och ålder