Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

kontextuella analyser 203
Med denna modell kan vi studera individ- respektive områdesvariationen
i blodtryck utan hänsyn tagen till någon exponeringsvariabel.
Om vi inte finner någon variation på områdesnivå så finns det ingen anledning
att gå vidare med en flernivåmodell.
I denna modell så har varje område ett eget intercept (β0ij) med ett medelintercept
(γ0), uj är variationen runt medelinterceptet och eij är variationen
mellan individer inom områden.
Varianskomponentmodell med blodtryck som utfall.
Yij = β0ij
β0ij = γ0 + uj + εij
vilken i detta fall blir:
Blodtryck=99,283(3,362) + 12,500(33,818) + 134,262(54,725)
Först har vi blodtryck (Yij). Därefter kommer medelinterceptet (γ0), det vill
säga punkten där regressionslinjen skär y-axeln (99,283). Nästa värde (uj)
är variationen mellan områden, följt av variationen mellan individer inom
områden (εij). Siffrorna inom parenteser är så kallade standardfel som
används för att beräkna konfidensintervall (för att se om värdena är signifikanta
eller ej).
Vi kan använda εij och uj för att beräkna den så kallade intraklasskorrelationen
(ICC). Den mäter i vilken grad individer i samma område
”liknar” varandra, jämfört med individer i allmänhet. Vi dividerar helt
enkelt områdesvariationen med den totala variationen enligt följande:
(12,5 / (12,5 + 134,262) = 0,085. Det ska tolkas som att 8,5 % av variationen
ligger på områdesnivån och 91,5 % på individnivån.
Tolkningen blir att individer inom samma områden är mer lika varandra
än individer mellan olika områden. Det innebär att antagandet om oberoende
observationer inte uppfylls. En flernivåmodell är med andra ord det
korrekta i detta fall.
I nästa steg går vi vidare och lägger in en exponeringsvariabel på
individnivå (ålder).