Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

epidemiologiska data på kartan: sjuklighet och exponering – en översikt 121
befintlig områdesindelning kan man använda ett geografiskt informationssystem
för att själv skapa egna polygoner genom digitalisering. En förutsättning
är att det finns högupplösta observationer på individnivå för såväl
exponering som befolkning och hälsoutfall. En annan väg kan vara att
konstruera ett eget rutnät med valfri rutstorlek eller använda så kallade
buffertzoner runt fastställda punkter (till exempel en utsläppskälla).
Figur 4. Förekomst av
bröstcancer(antal i intervall
enligt skala) återgivet
på församlingsnivå med
församlingsnummer
angivet. Jämför figur 2.
Observera att ovanstående exempel på kartor visar totalantal och inte är
justerade för ålders- och könssammansättningen i respektive områden.
Innan man sedan kan fortsätta analysen är det viktigt att veta vilka tal som
skulle förväntas i de olika områdena under förutsättning att sjukdomen i
fråga skulle dyka upp slumpvis. För att man skall kunna avgöra om det
råder över- eller undersjuklighet i ett område måste man tillföra analysen
uppgifter om den underliggande befolkningens storlek samt dess åldersoch
könssammansättning, eftersom riskbidraget är intimt förknippat med
befolkningsunderlagets struktur. Figur 5 visar en sådan karta där köns- och
åldersstandardiserad incidens av insulinberoende diabetes hos barn 0–16
år i sydöstra Sverige beräknats för perioden 1977–1995 (1).
Beskrivning av sjukdomsförekomst på kartor – vilka mått kan användas?
I princip kan alla typer av epidemiologiska mått som beskriver sjukdomsförekomst
och risk visualiseras på kartor, eftersom det alltid förekommer