Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

geografiska analyser 245
Figur 13. Ett schematiskt semivariogram med dess olika komponenter och den modell som
anpassat till spridningen av världen (se text).
linjärkombination av kända punkters värden runt den punkt som
skall skattas. Tekniken är beroende av modeller för spatial autokorrelation
som kan formuleras i ett så kallat variogram (eller
covariogram).
Ett variogram (semivariogram, figur 13) beskriver den ökande
skillnaden eller minskande korrelationen eller, om man så vill, kontinuiteten
mellan två observationers (punkters) värden när samtidigt
det inbördes avståndet mellan dem ökar. Det används för att bestämma
värdet i en okänd punkt i ett heterogent rutnät utifrån kända
punkters värden i närheten. Till punktparens spridning i variogrammet
anpassas en modell (ekvation, curve fit) som sedan används
för viktning när man skall skatta punktens värden. Metoden utnyttjas
framför allt inom geovetenskaperna och kan användas för inter
polering av ytor och även jämföras med en smoothing-teknik som
utjämnar värdena i rummet.
I sin enklaste form innebär ett kriging-estimat av en icke uppmätt
punkt som skall skattas alltså en optimerad linjär kombination av
data från närliggande observerade lägen (punkter). Det estimerade
värdet (koefficienten och mätfelet) är båda beroende av den rumsliga
konfigurationen av data. Den icke uppmätta punktens värde (det
som skall estimeras) blir alltså beroende av lägena i förhållande till