Platsen, individen och folkhälsan, 3.06 MB - Statens folkhälsoinstitut

med platsen/området i fokus 37
agerar sinsemellan och hur deras agerande påverkar området/platsen.
Dessa mekanismer kan till en viss del jämställas med de mellanliggande
variabler Macintyre/Ellaway talar om.
Komparativa metoder
Områden kan beskrivas dels utifrån olika storlek, från grannskap till region
och nation, dels utifrån typen av område, där den stora skiljelinjen går
mellan urbant och ruralt – det vill säga mellan tätort och glesbygd/
landsbygd.
Vid studier av de kollektiva egenskaper som nämns ovan kan komparativa
metoder användas. Vid dessa ses områdena som helheter och intresset
ligger i att kunna förstå områdets struktur och kultur. Om man kopplar
detta till hälsan kan en utgångspunkt vara att förstå egenskaper som
karakteriserar ett område med hög dödlighet. Kopplingen till den enskilda
individens hälsa blir däremot svag. Hofstede (4) som har gjort jämförande
studier av kulturer i olika länder/världsdelar anser att när man jämför
värderingar jämför man individer, när man däremot jämför kulturer
jämför man samhällen. Vid dessa studier jämför man korrelationer mellan
samhällen, det vill säga ekologiska korrelationer. Ett skäl till detta är
bland annat att variansen inom samhällena ofta är liten, speciellt om det
finns starka kulturella normer i ett samhälle. Det bör observeras att ekologiska
felslut i detta sammanhang infaller när man drar slutsatser om
individerna i samhället, inte om samhället som helhet.
Inom sociologi och statsvetenskap (5) finns en tradition av att bedriva
komparativa studier, en tradition som har förstärkts i och med att tillgången
till data har ökat de senaste årtiondena. Även EU har lett till ett
ökat intresse för komparativa studier eftersom unionen lett till ett intresse
av att förstå vad som skiljer och vad som är lika i de ingående länderna.
En komparativ metod, Qualitative Comparative Analysis, QCA, presenteras
i senare i boken.
Den svenska traditionen
Det finns sedan långt tillbaka en tradition av att beskriva det regionala
hälsoläget i Sverige (6). I vilken mån beskrivningarna har sammanställts
har dock varierat. Provinsialläkarna gav redan 1822 ut årliga rapporter
om läget i länet för hälsa, hygien och sociala förhållanden. Rapporterna