EN PERMANENT VÄRLDSUTSTÄLLNING I KARLSTAD >> - Vinnova

2 Kollektivtrafikens
förpackning: Infrastruktur
och lokalisering
Denna del har huvudsakligen utarbetats av Sven-Allan Bjerkemo, Bjerkemo
Konsult, och bygger till stora delar på tidigare publicerat material:
Bjerkemo 2000, 2007, 2011samt Bjerkemo, Serder 2011. Även material
från föreläsningar på LTH och BTH har använts. Materialet har redigerats
och kortats med fokus på vad som kan vara intressant för aktuellt
projekt. Där inget annat anges är samtliga bilder tagna av Sven-Allan
Bjerkemo. De får användas om källan anges.
2.1 Moderna kollektivtrafiksystem
2.1.1 Begrepp och systemstrukturer
Sammanfattningsvis kan man säga att själva fordonstypen
(än mindre järnhjul eller gummihjul) sällan är
det som idag avgör ett kollektivtrafiksystems kvalitetsegenskaper,
attraktivitet, användning eller förmåga
att dra till sig ökad marknadsandel och f.d. bilister.
Det väsentliga är de systemegenskaper man ger
produkten som helhet (resan, utbudet, möjligheten
att förflytta sig, användbarhet) inklusive stadsmiljö,
infrastruktur, anslutande förbindelser av olika slag,
trafikutbud, regularitet, fordonskomfort, kvalitet,
pålitlighet och förtroendet för varumärket.
Med systemegenskaper menas här inte bara infrastrukturens
och fordonens tekniska egenskaper utan
även de faktorer, attribut som är viktiga för resenären,
valet av färdsätt/att resa. Det inkluderar god stadsmiljö,
hög tillgänglighet, lokalisering, förbindelser
till och från hållplatser, information, trygghet mm,
dvs. helhetslösningen från resenärens synpunkt och
upplevelsen av förflyttningen.
Fordonstypen har principiellt endast betydelse
för systemets transportkapacitet. Ger man systemen
med olika fordonstyper likvärdiga förutsättningar
18
och egenskaper får de också likvärdiga prestanda och
attraktivitet.
Själva kollektivtrafiken (linjer, turutbud, infrastruktur)
är endast ett delsystem i en reskedja som
fordrar nära samverkan med andra delsystem där själva
förflyttningen sällan är huvudskälet till resan utan endast
ett medel för att nå andra samhällsmål (utbildning,
arbete, inköp, sociala kontakter).
I EU-projekt Buses with High Level of Standard
studerade vi olika typer av moderna kollektivtrafiklösningar
med hög kvalitet och anpassning till
stadsmiljön (www.uitp-bhls.eu). Resultaten visar att
såväl resandeökningar, överflyttning från biltrafik, hur
resenärerna upplever kollektivtrafiken etc. är jämförbara
med spårtrafiksystem med samma förutsättningar
(teknisk standard etc).
Intressant är också att de studerade systemen hade
påtagligt olika prestanda och resandeeffekter även
om väsentliga attribut som restid mm var likvärdiga
medan andra attribut var olika eller saknades. Det
pekar ytterligare på vikten av att ett helhetsgrepp, att
systemlösningen som helhet är viktig där alla attribut
ges en god standard och samverkan.
Spår- och bansystem på eget utrymme
Samtliga system, se tabell nedan, har den gemensamma
egenskapen att de förutsätter ett exklusivt
körutrymme (eng. Dedicated Right-of-Way, fr. TCSP
Transport Collective en Sitre Propre). Det ger systemen
dess (nödvändiga) kapacitets- och framkomlighetsfördelar
som i sin tur ger resandefördelar med god
regularitet, framkomlighet och korta restider.
Exklusiva körutrymmen kan också sägas vara deras
begränsningar eftersom de blir starkt/stelt linjebundna
och måste ta hänsyn till den fysiska miljön
var de kan dras fram. De ger därför inte självklart bäst
tillgänglighet för kollektivtrafiken beroende på de
yttre förutsättningarna.
System: Karakteristik:
Fjärr-, regional- och lokaltågstrafik Separat bansystem, internationell standard
Metro (tunnelbana) Separat bansystem, lokalt avgränsat (stål/gummihjul)
LRT, Light Rail Transit (”metro light”) Separat bansystem, oftast lokalt avgränsat
BRT, Bus Rapid Transit Separat ban-/körvägsystem, standard/specialfordon
POD-car, spårtaxi Separat bansystem, små vagnar för direktresor