EN PERMANENT VÄRLDSUTSTÄLLNING I KARLSTAD >> - Vinnova

På nivå 2, kundens specifika behov i resenärsrollen,
handlar det fortfarande om grundläggande funktionsbehov.
Det handlar om att på ett tillförlitligt
sätt kunna resa snabbt och prisvärt. Dessa behov fylls
i princip på samma sätt med en gammal buss som
klarat besiktningen, som med ett nyutvecklat fordon.
Faktorer som påverkar snabbhet och tillförlitlighet
handlar mer om infrastruktur och trafik- och stadsplanering
än fordonets utformning.
På nivå 3, kundens funktionella behov av användbarhet,
börjar vi komma in på att det inte är tillräckligt
med bara en buss. För att välja att använda kollektivtrafiken
måste det vara enkelt, okomplicerat och
tillgängligt även för personer med funktionsnedsättning.
För att uppnå värden på denna nivå spelar själva
fordonet och dess system en viktig roll.
Lågt golv i hela bussen, plats för rullstol/rollator/
barnvagn, bredare gångar, bekväma säten, dubbeldörrar,
kontrastmarkeringar, lättlästa skyltar, högtalarutrop
och intuitivt betalsystem är exempel på faktorer
som förenklar resandet. Det bör dock tilläggas att
användbarheten uppstår i samspel med hållplatser
och informationssystem. Värdet av lågt golv i bussen
blir exempelvis mycket högre om hållplatsen har en
kantsten i samma nivå som bussens golv. På samma
sätt blir värdet av tydlig information i och på bussen
större om informationen är lika konsekvent och tydlig
på hållplatser och exempelvis hemsida och mobilappar.
På nivå 4, kundens behov av trygghet, socialt liv och
status, återfinner vi psykosociala behov som på flera
olika sätt kan knytas till fordonet. Att stiga ombord
på ett fräscht, rent, tyst och skadefritt fordon upplevs
sannolikt som tryggare än att stiga ombord på en
ostädad, skramlande, bullrande, nedklottrad buss med
sönderskurna säten.
Vårt sociala behov handlar mer om oss själva än
själva fordonet, men fordonet kan i samspel med kollektivtrafikens
varumärke/image påverka den sociala
acceptansen. Att kunna vara stolt över det sätt man
reser på är lika viktigt som andra statusfaktorer. Att
många människor väljer att betala dyra pengar för en
viss bil, trots att en billigare sannolikt fyllt samma
funktionella krav, är ett tydligt bevis på denna tes.
Det är tydligen värt hundratusentals kronor att visa
vem man är, att man har smak och att man tillhör den
exklusiva skara som kör ett visst bilmärke.
Människor har ett behov av att känna sig accepterade
och sedda, inte bara för den de är, utan som den
de vill vara. Här menar vi att busstillverkarna missat
en viktig faktor i sin produktutveckling, särskilt då
det gäller stadsbussar. Stadsbussar ligger längst ner på
exklusivitetsskalan hos busstilverkarna jämfört med
långfärds- och turistbussar, vilket måste ifrågasättas
varför?
68
Ett exempel på detta från Karlstadsbuss verklighet var
då inredningen skulle specas till de nya ”vanliga” bussar
som ska rulla i Karlstad fr.o.m. sommaren 2013.
Med risk för bristande objektivitet ser de flesta klädslar
för stadsbussar ut som de passerat bäst-före-datum
någon gång på 1980-talet. Det fanns snygga tyger att
tillgå, men dessa var inte certifierade för just stadsbuss!
Vi lyckades tillslut hitta en certifierad klädsel
som såg acceptabel ut, ironiskt nog var den framtagen
för förarstolen och inte kundmiljön…
Man ställer sig frågan varför just stadsbusskunder
skulle föredra skrikiga och fula miljöer, då ingen någonsin
skulle komma på tanken att designa en bil på
det sättet? Skulle faktiskt vilja säga att jag upplevde
standardurvalet av tyger som ett förakt för stadsbussresenärerna.
Med det sagt vill jag samtidigt säga att
ingen av de andra busstillverkarna är bättre på detta
område, tvärtom! Den berörda tillverkaren i mitt
exempel hör snarare till de bästa då det gäller kundmiljön.
Bussens yttre utseende är naturligtvis minst lika
viktigt för att höja kollektivtrafikens image. Det yttre
är ju vad alla ser, dvs även de som inte reser. Ägaren
till en ny fin bil känner en stolthet då andra tittar på
och kanske ger denne en bekräftande komplimang.
På samma sätt kan ett modernt designat kollektivtrafikfordon
bidra till en ökad stolthet som kollektivtrafikresenär.
Och stolta, positiva kunder är den bästa
marknadsföring ett företag eller verksamhet kan ha.
På nivå 5, estetik, etik och berättelser, kommer vi
till människans behov av mening och sammanhang.
Denna nivå kan vara svår att definiera i ett fordonsperspektiv,
men kan ändå illustreras med några exempel.
I en stad som byggt spårvagn eller tunnelbana blir
dessa kollektivtrafiksystem en del av stadens själ,
historia och framtid.
En vanlig buss besitter inte dessa värden, utan
upplevs snarare som generiska och utan karaktär. Med
ett modernt designat fordon händer något nytt och
spännande som sätter karaktär på stadsbilden, gärna
kompletterat med hållplatser med samma tydliga
identitet. Fordonet blir därför en bärare av framtidstro
och så småningom också en del av kulturen, historien
eller berättelsen om staden. Kulturen och dess symboler
är viktiga för oss människor och ger sammanhang i
tillvaron. Eller som Apples chefsdesigner Jonathan Ive
uttryckt det ”Mycket ofta är design det mest direkta
sättet att definiera vad produkter är i folks tankar”.
Även etiken har en plats på denna översta nivå.
Ett fordon med karaktär har alla möjligheter att på
ett attraktivt sätt stå som symbol för ett etiskt riktigt
alternativ. Ett alternativ som blir allt viktigare i en
allt mer urbaniserad och ekologiskt påfrestad värld.