Romska barn i skolor - Minoritet

omska barnen blir oftare sjuka än andra barn. En modersmålslärare utrycker sig så här om
detta:
Det är mycket som ligger bakom. Man kan inte bara säga så att de vill inte utan det är mycket
annat som ligger bakom. Jag har skrivit uppsats om det. Det är mycket bakom. Det har inte
något status. De fick inte prata sitt språk så som de ville på öppen plats och dom var hela tiden
diskriminerade, de var nedtryckta, de hade inte chans att uttrycka sig. Det är så många år av
nedtryckning och diskriminering, det kan inte ändras på två - tre år, utan det är inne i
romernas attityder. Många gånger gick barnen hem gråtande. Och vad gör föräldrarna,, nej
det gör inget, du får bli hemma, du går inte till skolan. Föräldrarna ville inte ha psykiskt
sjukt barn hemma, de ville inte ha ett gråtande barn hemma. Den attityden går inte bara att
ändra, men vi måste försöka att jobba med den. (modersmålslärare)
”Genetiska orsaker”
Från ett par av våra intervjupersoner hörs också spekulationer att skolsvårigheterna i vissa fall
skulle ha genetiska orsaker. Man pekar på att det förekommer att flera syskon i vissa familjer
har visat sig ha liknande svårigheter av kognitiv art att tillgodogöra sig undervisningen.
Självfallet går det inte att utesluta att genetiska faktorer skulle kunna spela in de anförda
exemplen men att defekter av kognitiv art skulle vara mer frekventa i den romska folkgruppen
än i andra grupper förefaller oss mycket osannolikt. Man kan emellertid inte utesluta att blotta
föreställningen om att den romska folkgruppen på något sätt skulle vara annorlunda utrustat
begåvningsmässigt sett, kan ha betydelse för hur skolan ser på de romska barnen. Hur spridd
föreställningen är kan vi naturligtvis inte ange utifrån våra enstaka exempel på uttalande från
skolpersonals sida. Det är dock i dessa fall snarare skolans inställning till den romska gruppen
än de romska föräldrarnas inställning till skolan som är viktig att diskutera. En näraliggande
aspekt är emellertid att en hel del av romerna befinner sig i det nedersta socioekonomiska
skiktet i samhället och har gjort detta i generationer. Detta ger ofrånkomligen barnen ett
handikapp eftersom de går miste om mycket av den stimulans för utvecklingen som mer
utbildade och bättre ekonomiskt lottade föräldrar kan ge i form av leksaker och sagoläsning.
En lärare ger den här bilden:
Där var en pojke som kom och hade fem, sex nappar om halsen i band som han sög på hela
tiden. En liten knatte kröp, han gick inte alls. Han kröp hela tiden här i lokalerna.
- (Lärde han sig inte gå sedan)
– Jo han började gå men han kröp de första månaderna. (lärare, skola B)
Det ligger nära till hands att tänka att förskolan här har en viktig uppgift genom att kunna
kompensera för en del föräldrars möjligheter att ge sina barn stimulans till utveckling. Men
tyvärr är möjligheterna och incitamenten för att sätta barnen i förskolan ofta begränsade i den
romska populationen främst eftersom arbetslösheten i denna är stor. I flera fall har man också
28