Romska barn i skolor - Minoritet

flera intervjuer. Det gäller att möta individen där han eller hon är och gå vidare utifrån det. Vi
har också fått beskrivet den näst intill omöjliga situationen som en del lärare upplever sig ha,
då de ska hinna med att hjälpa barn som befinner sig på mycket olika nivå och även hinna
med att hålla god kontakt med föräldrar. Högre lärartäthet är ett viktigt inslag i kampen mot
otillfredsställande skolresultat. De skolor vi bedömt som mest välfungerande har varit
förhållandevis väl försedda med lärare. De har också haft en stabil lärarkår, utan stor
omflyttning. Men lärartätheten har inte varit hela förklaringen till de relativt goda resultaten.
Skolorna har också sett till att ta in annan personal som behövts, t.ex. romsk personal, och att
anpassa arbetsmetoderna efter behoven. Till de metoder som förordats hör att satsa på små och
kontinuerliga arbetslag och samhörighet i skolan, vilket främjar lärarnas och elevernas känsla
av trygghet, som är en viktig förutsättning både för utlärning och för inlärning.
Med detta vill vi ha sagt att hög lärartäthet inte är den alltomfattande lösningen på skolans
problem. Det finns inte heller någon anledning att ställa olika insatser emot varandra. Ska
skolorna lyckas få igenom de romska barnen (givetvis de andra barnen också) med godkända
betyg behövs en lärartäthet och lärarsammansättning som motsvarar barnens behov, vilket i de
fall vi studerat betyder hög lärartäthet, men det behövs också personal som behärskar de
kulturella och språkliga nycklarna och metoder och arrangemang som går utöver det
traditionella. Det vore olyckligt, tror vi, att ställa upp önskemål om högre lärartäthet som ett
alternativ till särskilda insatser för de romska barnen. Båda strategierna behövs.
Prioritering av tidiga insatser
Vi har flera intervjupersoner som trycker starkt på att insatser för att de romska barnen ska
klara skolan sätts in tidigt. Detta inkluderar att få de romska föräldrarna att sätta sina barn i
förskolan och att redan där upprätta goda relationer till dem. Det gäller, menar man, att redan
då få föräldrar att inse att skolan vill alla barn väl och att skolan är viktigt för att barnen skall
klara sig bra i samhället under sitt vuxna liv.
Vi har fått en känsla av att skolan inte alltid upptäcker att barn kan ha problem med sin
skolgång redan på låg- och mellanstadiet. De romska barnen sticker då inte alltid ut särskilt
mycket i förhållande till andra barn och eventuella problem med närvaro och grunderna
riskerar att inte uppmärksammas i tillräckligt hög grad.
Först på högstadiet blir problemen och luckorna i kunskapsgrunden riktigt tydliga. På detta
stadium är det emellertid mycket svårare att rätta till vad som brustit tidigare. Vi har sett hur
även romska elevassistenter varit chockerade när de fått klart för sig hur stora kunskapsluckor
72