Romska barn i skolor - Minoritet

Tyvärr finner vi i vårt material flera fall där romska föräldrar och även skolpersonal kan peka
på att deras ansträngningar att ge barnen bättre utbildning har stäckts av vad som måste
betecknas som ren diskriminering av skolor, privata såväl som kommunala, vilka ligger i delar
av staden där romer mera sällan bor. En romsk mamma berättar följande:
Det är det också att min son, han gick här till sexan. Jag har sökt andra skolor till honom. X-
skolan var den sista jag sökte till honom. Han är så duktig, så vi kan söka annan skola åt
honom. Ett och ett halt år sökte jag åt honom i andra skolor, men han fick ingen plats.
(Var det privata skolor)
Nej, vanliga skolor. Jag sökte och de sa välkommen vi har plats och sen när vi skulle komma
på besök, tyvärr vi har inte sån plats.
(Vad tror du det berodde på)
Att de kom underfund med att vi är romer.
(Du tror det)
Ja, direkt. Jag har pratat med en. Hon sa ja ni är välkomna, vi är här och vi kan ge er
möjligheter. OK: sa jag , vi kommer. Vi körde med pojken, hans omdöme och allt, papperna,
närvaro. Nej, han fick inte platsen.
(Känner ni er diskriminerade)
Ja. Jag var så ohhhh. Min pojke hade tårar i ögonen. Hans kompisar ända från dagis, de har
varit tillsammans, de har splittrats.
En av våra intervjupersoner bland rektorerna bekräftar att det verkligen förekommer
diskriminering:
Det är klart att... jag kan ju säga att det är förfärligt. Men det förekommer väldigt ofta. Det är
inte bara friskolor som hänger sig åt detta fenomen. Vi hade föräldramöte häromdagen och då
sa nån att kan inte du ringa till den skolan och säga att den här eleven är väldigt duktig. Jaha
du tycker det, sa jag. Och om nån som har en elev som inte är så duktig, tycker du att jag skall
ringa och säg det också Jag gör inte det,
Det har också påpekats för oss att kommunens sociala myndigheter ibland också uppvisar ett
beteende som är diskriminerande. För Malmös del finns en regelsamling som rör vilka steg
som skall tas då barn trots skolans ansträngningar har upprepad eller lång frånvaro. Anmälan
skall då göras till socialtjänsten som har att gå vidare med olika åtgärder. I sista hand kan det
bli fråga om att vite bedöms ut. Det har påpekats för oss är att det ofta ser ut att ta mycket
längre tid från anmälan till att något görs om det är fråga om romska vårdnadshavare än om
det är andra föräldrar med annan etnisk bakgrund.
Vi har ju ett riktmärke när vi märker att någon inte klarar skolan så gör vi anmälningar. Men
då känns det, i alla fall vad jag känner, att när vi gör anmälningar att man reagerar inte lika
starkt eller man sätter inte in dom insatserna från socialtjänsten som man gör i andra familjer
där man har barn som av någon anledning inte sköter sin skolgång. Det kan ha att göra med
att man vet med sig att det inte finns den motivationen, eller att man vet att insatserna inte
fungerar. (lärare, skola A)
Skolans möjligheter att radikalt påverka föräldrarnas villkor och inställning är givetvis
begränsad på kort sikt. Vad vi kan se att några skolor säger att de måste ägna en del av sina
30