Romska barn i skolor - Minoritet

stadsdelen eller mellan stadsdelarna. ”Du kan aldrig utveckla någon verksamhet om du inte
tar in impulser utifrån. Det sker inget nytt, då sitter man still i båten. Det är inga vågor.”
Även om ingen skola har någon lösning som kan användas i alla sammanhang, så skulle ett
erfarenhetsutbyte leda framåt. Att stagnera och acceptera en i grunden icke-acceptabel
situation är förödande både för barnen och för skolorna. Myndigheter, politiker, skolor kan
inte, säger en av våra intervjupersoner, finna sig tillrätta med att skolresultaten inte minst för
de romska barnen är undermåliga. Han menar att de måste rikta resurser direkt till de svaga
grupperna och inte satsa bara på dem som det går bra för. En förälder som engagerat sig i
skolan förstår inte hur skolan tänker om de inte använder alla medel och hjälp från alla håll
och kanter för att förbättra situationen.
Jag tycker att både som förälder och som aktiv i de här frågorna tycker jag det låter
skrämmande. Rektorer säger att vi har bara ett barn här som klarat sig men vi har inga
planer på att förbättra. Jag är involverad i väldigt många såna här frågor. Man tänker att
Malmö stad är ju är en stor kommun som har enorma resurser och man säger sig kunna
spegla mångfald eller man vill stötta de nationella minoriteterna, men hur gör de det.
Jag kan förstå att för 30 -40 år sedan när man kom in från vagn och tältlivet att man inte
visste hur man skulle behandla romer. Romerna själva visste inte heller hur de skulle
behandlas. Men idag, när man lever i ett modernt samhälle, vi är inte de enda invandrarna
längre, det finns så många andra grupper, att det fortfarande ska vara ett så stort problem att
lösa den här skolfrågan. (romsk förälder, aktiv i romsk förening)
Vi har i våra intervjuer både hört talas om insatser som gjorts av föreningar och av enskilda
personer, som skolorna dragit nytta av eller kunnat dra nytta av. Rädda barnen och Rotary har
hjälpt till med läxhjälp på några skolor, men deras krafter är också begränsade. En romsk
förälder berättar att hon under några år både ordnade läxläsning för romska barn i sitt hem och
ledde en dansgrupp för romska barn. Utgifterna för dansen, speciellt dyrbart var tyget till de
romska dräkterna, bekostades med egna medel, då gruppen inte lyckades få gehör för de
bidrag de sökte. Både läxhjälpen och dansgruppen är nu vilande, för en fortsättning behövs
aktivt stöd från andra, både mänskligt och i pengar.
De skulle dansa, uppträda, de skulle ha fina kjolar till vilka det behövs fem-sex meters tyg
bara till kjolen, skorna och allt som hör till. Det kostade jättemycket. Vi tog från våra egna
fickor och gav till dem. Om vi skulle köra någonstans, min väninna körde buss, allt eget. Vi
sökte jättemycket hjälp men fick inte. … Ibland hade vi träning hemma hos oss. Med 20- 25
barn.
Ni hade läxhjälp hemma hos dig också)
Ja, det var två år hos mig, men sen orkade jag inte mer. Jag var själv med min kollega. (romsk
förälder skola C)
En romsk modersmålslärare försökte få igång ett samarbete med skolorna då hon ville ordna
läxläsning i vilken föräldrar och barn skulle delta samtidigt. Hon gav upp sitt försök efter att
66