Romska barn i skolor - Minoritet

vi nu möter samma rektor som vi intervjuade för några år sedan har han en format en ganska
bestämd uppfattning om behovet av romska brobyggare på skolan.
Alltså brobyggare det har vi ju haft. Jag måste säga att jag tror inte på det. Jag tror att i
slutändan handlar det om att ha en länk mellan skolan och föräldrarna. Varför kan det inte gå
direkt Varför kan det inte bygga på vår relation Det blev inte bra med vår studieverkstad i
den delen. Kom aldrig igång. Föräldrarna vill ändå- och visst kan man ha dem. Brobyggarna,
som hjälp till att tolka. Men inte till att föra ut information till slut. Då blir det väldigt konstigt.
…(Längre fram i intervjun)…Det som det egentligen visade sig sen , att det handlar om att
någon skall tro på det. Vilken bakgrund och vad, det har faktiskt ingen betydelse. Respekt och
förståelse det har vi byggt på här i skolan. I många år. Vi har ju en tradition att vi har många
romska elever
Det är alltså fråga om en rektor som är luttrad efter många års kamp för att få de romska
barnen att sköta sin skolgång. Han säger sig inte tro på att brobyggare kan göra mycket till
eller ifrån i denna svåra uppgift. Men icke desto mindre har han anställt en romsk assistent
som arbetar dels på högstadiet men mest på fritidshemmet. Rektorn säger att assistenten
började som s.k. plusjobbare för några år sedan och det sågs då som en fördel att han hade
romsk bakgrund. Men, tillägger rektorn, det visade sig snabbt att det inte var detta som var det
viktigaste. Det finns en misstro mellan två grupper av romer på skolan, eftersom assistenten
tillhör en av de grupperna så har han svårt i sina kontakter med barn från den andra gruppen.
Assistenten gör nu ett utmärkt jobb som fritidsledare men det är begränsat i vilken
utsträckning han också kan fungera som brobyggare.
Vi tvingas konstatera att rektorn på skola E ser ganska skeptiskt på nyttan av romska
brobyggare i varje fall så länge som de inte även har helt andra kvalifikationer än att enbart
vara romer. Inställningen kan hänga samman med att skolan rymmer två distinkta grupper av
romer som tycks vara svåra att nå samtidigt. Det är dels fråga om en grupp polska romer och
dels en stor grupp bosniska romer. Från andra stadsdelar har vi fått höra att de senare i
allmänhet har lätt att anpassa sig till den svenska skolan på grund av att de oftast har fått tagit
del av en skoltradition som skapades i forna Jugoslavien, men detta gäller uppenbarligen inte
här. Vi får se det hela som en illustration på att segregationen i en stad som Malmö verkligen
är djupgående.
Skola F
Skola F, som ligger i samma stadsdel som skola E, berördes redan i inledningen av det här
kapitlet. Vi kunde då konstatera att man inte hade någon romsk personal och att man inte
heller kände något behov av detta. Om man finge extra resurser är vår sagesman klar över hur
hon skulle vilja sätta in dem:
(Om ni hade haft mer pengar skulle ni vilja minska klasserna då
42