Romska barn i skolor - Minoritet

arn drar sig för att gå till skolan och uppmärksamheten under lektionerna störs av tankar på
vad som kan hända under rasterna.
Att inte bli sedd av lärarna eller bli behandlad på ett annat sätt än andra barn framställs också i
intervjuerna som en skymf mot barnen och ett hot mot deras skolgång:
Jag tycker att läraren ska se mina barn som vilka andra barn som helst och kunna vara lika
engagerad och ambitiös och vilja lära det här barnet och inte tänka inom sig själv: Den här
pojken är en romsk pojke, han kommer ändå inte att bli något, så jag kan lika väl satsa på Lisa
som sitter bredvid här och engagera mig i henne. Hon kommer att bli någonting. Och det så
många tänker, tyvärr. Och det här märker de romska barnen att de får inte samma
uppmärksamhet kanske som alla andra. Då drar man sig för att räcka upp handen och fråga
efter hjälp, för de får ingen hjälp ändå.(romsk förälder A)
Barnen är borta två veckor. När de kommer till skolan frågar inte läraren inte var var du, vad
hände med dig Varför var du inte i skolan Okej, du är i skolan idag. Sitt ner, gör någonting.
De frågar inte eleven. De bryr sig inte om . Det är så tråkigt i skolan. Jag mår inte bra . Om
barnet är borta två veckor och inte har någon som intresserar sig för honom eller henne.
(modersmålslärare)
Den stora arbetslöshet som finns bland romerna utgör också ett problem med tanke på barnens
skolgång. Arbetslösa föräldrar är en dålig förebild för barnen.
Jamen hur måste dom känna sig när de ser att föräldrarna sitter hemma och föräldrarna har
inte jobb. Var ska dom få någon förebild, från vem Ska jag gå till skolan och min mamma har
inte jobb, min pappa har inte jobb. Det finns jättemycket i det. Och det tar tid. Men man måste
ha medel så man kan jobba med dessa människor. Det spelar en jättestor roll att man ska
kunna hjälpa dessa människor. (modersmålslärare)
Vi har i våra intervjuer fått höra talas såväl om barn som är briljanta i sin skolgång och som
skulle kunna ”fylla en viktig funktion för hela den romska gruppen när hon börjar klättra” och
barn som inte kan klockan eller har någon läsförståelse när de går i sjuan. Vi har träffat på
barn som hållits undan från skolan under flera år och barn som går regelbundet i skolan, vi har
hört talas om ett barn som vill bli polis när han blir stor, men också hört om ett barn som inte
vill gå till skolan då hon inte förstår vad de pratar om. Med dessa exempel vill vi ge en bild av
de olika betingelser som kan gälla när man talar om de romska barnen. Samtidigt talar de
romska barnens generellt sett dåliga skolresultat ett enhetligt språk, mötet mellan barnens
betingelser och skolans värld leder, trots barnens olika begåvning och olika betingelser, fram
till ett likartat slut, en skolavslutning utan fullständiga betyg.
35