Romska barn i skolor - Minoritet

tror på den forskning som tycks visa att detta kan underlättas om de behärskar sitt eget
modersmål grundligt. Om forskningsresultaten stämmer även när modersmålet saknar skriftlig
tradition, som fallet är med romani chib, låter vi vara osagt men det kan inte uteslutas att
romerna har rätt i sin intuition att det inte är lika viktigt för deras barn att vara duktiga på sitt
modersmål för att lära sig ett andra språk.
Men sen tillkommer naturligtvis de kulturella skälen för att romani chib bör stödjas. Den
romska folkgruppen är ju numera en erkänd nationell minoritet och språket måste anses som
omistlig del av den romska kulturen och identiteten. Om inte barnen lär sig sitt modersmål
ordentligt är risken påtaglig att detta med tiden försvinner i takt med att romerna blir
integrerade i majoritetssamhället. Här är inte platsen att fördjupa sig i vilka konsekvenser
detta i så fall kommer att få för bevarandet av den romska kulturen i Sverige men man kan
befara att de skulle bli långtgående. Vi menar att de kulturella bevekelsegrunderna utgör
fullgoda skäl för att modersmålsundervisningen för romani chib skall bli bestående trots det
svaga intresset från många romska föräldrar i dagsläget.
Ett skäl till att romerna underutnyttjar rätten till modersmålsundervisning är att inte tillräcklig
hänsyn tas till att romanis chib talas i olika dialekter som i en del fall gör att romer med olika
stamtillhörighet har svårt att kommunicera med varandra. Det tycks oss som att detta hinder
inte uppmärksammas i tillräcklig utsträckning. Vi har också sett exempel på skolor som inte
anser att det är deras sak att närmare ta reda på hur det förhåller sig med de romska barnens
olika dialekter eller att ge närmare information till föräldrarna. Det blir då gärna enbart ett
utdelande av informationsblad och anmälningsblanketter till eleverna för att dessa skall ta hem
dem till föräldrarna. Men i många fall kan man misstänka att föräldrarna har svårt att ta till sig
informationen på grund av språksvårigheter eller rent av för att de är analfabeter. Vi
misstänker att detta lätt leder till att beslutsunderlaget för den instans som administrerar
modersmålsundervisningen för de olika skolorna blir bristfälligt.
Det har också sagts till oss att det finns brist på modersmålslärare för flera av de dialekter som
förr var ovanligare här men som under senare år vunnit inflöde här på grund av den stora
inflyttningen av romer från länderna i östra Europa.
Vi kan se att det är en viktig uppgift för de romska kulturella föreningarna att propagera för att
romernas egen inställning till sitt språk förändras. Fler romer måste övertygas om att det är
viktigt att romani chib utvecklas och att deras barn blir stolta över att behärska det,
Det kan emellertid ta tid att ändra på efterfrågan på modersmålsundervisningen. Men
modersmålslärare skulle kunna göra en stor insats om de i större utsträckning än vad som nu
80