Romska barn i skolor - Minoritet

ha blivit hänvisad runt till olika personer, men aldrig träffade någon person som kunde eller
ville ta sig an frågan.
Jag har kontaktat Malmö stad, den ena kopplade mig till den andra, och den andra till den
tredje, och de visste inte hur de skulle kunna ge mig ett svar. Sen när jag kommit till en sista
hand sa han att jag ska ringa dig tillbaka, men det gjorde han aldrig. Jag ringde en gång till
honom. Han gjorde inget och då blev jag trött på det. Men jag hade den tanken att jag måste
hjälpa till att få föräldrarna till skolan, att de ska kunna få hjälp med barnens läxor. Men jag
själv kan inte ordna allt, om jag inte får hjälp. Och det jag ser i Malmö stad, det är så stor
brist i det. Och jag anklagar dem verkligen hela tiden. Jag får inte den hjälp jag behöver. Jag
vet inte, de gjorde för den albanska, för den somaliska gruppen, arabiska på samma sätt, men
de gjorde inget för mig och mina elever. (modersmålslärare)
I Malmö finns en romsk brobyggare som arbetar med romer i flera stadsdelar. Han har enligt
en rektor på en skola varit till stor nytta när problemen dragit ihop sig, han själv menar att han
ofta blivit tillkallad i ett väl sent stadium, vilket gör problemen svårare, dock inte omöjliga, att
lösa. Alla skolor har inte använt sig av honom och en del har mottagit honom med tvekan.
Han ser det som en mycket viktig uppgift att förändra de romska föräldrarnas syn på skolan
och vad den kan göra för barnen, men man måste också jobba med skolorna för att få igång en
samverkan med dem.
Jag kan säga som så att jag har utarbetat ett samarbete. Sen är det så att vissa skolor inte
velat lyssna och så har man fått slå sig igenom barriärer. Det känns ibland främmande för
personalen och skolledningen och så får man försöka övertyga dem om att jag kan vara till
nytta. Från början ser man det bara på ett sätt och när jag då kommer in och försöker ändra
deras syn blir det en viss reservation. Detta är också en process.
Nu är det så att skolorna efterfrågar mig. Inte alla och samtidigt känner jag att den resursen
som jag bidrar med och den insatsen räcker inte för behovet. Sen jobbar jag även på en
strukturell nivå också. Jag jobbar med personalen, jag försöker öka deras kompetens och kan
hålla föredrag för dom och kanske bidra med något. Det finns två olika sätt att arbeta på, jag
menar att det borde finnas sådana som mig, som jobbar övergripande med att utforma
modeller inom skolan. Och där behöver inte finnas så många personer, där kan finnas
enstaka, men att jobba med det mer praktiska så behövs det absolut flera. För de direkta
insatserna måste man se till att de finns ute i verksamheterna. (romsk brobyggare på
stadsdelsnivåer)
Till de ”utomstående” som skolorna skulle kunna samarbeta med finns två
föräldrakommunikatörer anställda i stadsdelen Rosengård. Vi har varit i kontakt med dem och
generellt set fått värdefull information om hur kontakten mellan föräldrar och skola fungerar.
Ingen av dem är dock rom och de har inte heller haft någon kontakt med de romska
föräldrarna, vilket enligt vår tolkning visar hur uppdelat samhället är. Att de i sitt uppdrag ska,
eller har möjlighet att, serva olika skolor kan också ha betydelse för att de inte fått någon
kontakt med romska föräldrar. Närhet och kontinuitet är alltid viktigt när man ska bygga upp
ett förtroende, och kanske mer viktigt än annars om man ska nå romska föräldrar, som ofta
stigmatiserats i gruppmentalitetens anda.
67