Romska barn i skolor - Minoritet

föräldrarna. Och det är formaliserade utvecklingssamtal men det är också väldigt mycket
kontakter hela tiden. När barnen är små är man kanske här mer och hämtar och lämnar men
även äldre. Vi har ju flera föräldrar som kommer hit en gång i veckan och träffar lärarna och
pratar. (bitr. rektor skola C)
Vårt bestämda intryck är att kontakten mellan skola och vårdnadshavarna i allmänhet fungerar
smidigt på låg- och mellanstadiet. Här finns klasslärare som vistas med barnen dagligdags och
finns det då också en kontinuitet i lärarkåren blir det ännu lättare att få en god relation till
hemmen. Vi har varit på en skola, ganska liten och enbart med klasser på låg- och
mellanstadiet, som, trots att den ligger i ett område som i varje fall i media brukar betecknas
som mycket oroligt, har lyckats få mycket goodwill hos befolkningen. Här känns det naturligt
att anstränga sig lite extra för att arbeta upp en god relation.
Det är jätteviktigt. De är de viktigaste för barnen och kan vi inte samarbeta så blir det ju inte
bra. Och vi gör väldigt mycket för det. Vi har speciella arbetsgrupper också som arbetar med
föräldrar. Nu t.ex. har vi på torsdagskvällar alltid mamma grupp.
(Är det många som deltar i den)
Ett tiotal kanske. Sen har vi café på fredagar och det kommer alltid några. Och det är bättre
än ingen.
(bitr. rektor skola B)
På skolorna med högstadium blir det genast mer komplicerat att upprätthålla goda kontakter
med hemmen. Orsaken som oftast anges är att klasserna oftast är stora och att klassläraren,
som på de lägre stadierna har mött sin klass varje dag, här är utbytt mot ett system med flera
ämneslärare. En av lärarna får visserligen rollen som mentor för klassen, men denne kan
omöjligen upprätta samma omedelbara och nära kontakt med sina elever som klassläraren på
de lägre stadierna har.
Ja, en orsak är säkert att t.o.m. årskurs 5 så har man en klasslärare. Dom har oftare en
snabbare kontakt med föräldrarna om det händer någonting. Här kan dom i princip ha en 5-6
olika lärare en dag, så man har ju inte en samlad bild.
Samme rektor fortsätter längre fram i samtalet med att säga att han ser kontakter med föräldrar
som ytterst viktig men samtidigt svåra att upprätta:
Det är väl det som vi jobbar mest med utan att ha helt lyckats. I vissa fall lyckas vi men annars
kan vi nog säga att bland det svåraste är att få kontakt med föräldrarna. Och det är när vi har
föräldramöten så är det väldigt få föräldrar som kommer. Vi är ofta fler från skolans personal
än vad där är av föräldrar. (bitr. rektor skola A)
Det är en erfarenhet att föräldramöten med formen att föräldrar kallas till gemensamma träffar
med ett lärarlag för att få höra om kursplaner och olika skolprojekt, bevistas mycket sällan av
de romska barnens föräldrar. Detta tycks gälla på samtliga skolor. En förklaring ges av en
romsk förälder:
Problemet är att det ju inte alla föräldrar som ens kan svenska. Och då är det svårare att
kunna följa upp de här breven som kommer från skolan eller när läraren ringer och frågar
60