Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

som gör sin plikt vad som än händer.
Jag kände en speciell anda där den
morgonen. Jag är säker på att det
behagade honom att veta att vi älskar
hans hus och kände att det var en bra
plats att befinna sig på en sådan svår
morgon.”
Berättelsen slutar inte där utan
fortsätter än i dag.
De flesta av dem som mist sin
gröda hade lite tillgänglig mark där de
kunde plantera alternativa grödor för
säsongen, såsom chili eller bönor. De
här grödorna kunde ge åtminstone en
viss inkomst, tillräcklig för att överleva
fram till nästa års fruktskörd. Det fanns
emellertid en god broder med en
ung familj som inte hade extra mark
och som stod inför ett år utan någon
inkomst alls. När andra i grannskapet
såg denne broders svåra situation,
handlade de på eget initiativ och på
egen bekostnad för att få fram ett
stycke mark, använde egen utrustning
för att bearbeta jorden och försåg
honom med chiliplantor som han
kunde plantera.
102 Liahona
Jag känner de män som jag just
har talat om. Eftersom jag känner dem
var jag inte alls förvånad över det de
gjorde. Men de som inte känner dem
ställer förmodligen två frågor som
båda börjar med ordet varför. Varför
kom de till templet för att utföra
sina plikter och tjäna efter att ha varit
uppe hela natten bara för att inse att
de hade förlorat större delen av sin
inkomst för hela året? Varför använde
de sina nu magra och mycket dyrbara
resurser för att hjälpa någon annan i
allvarlig nöd när de själva befann sig
i en sådan svår ekonomisk situation?
Om ni förstår vad det är att vara en
Jesu Kristi lärjunge så vet ni svaret på
de här två frågorna.
Att sluta förbund att vara en Kristi
lärjunge är början på en livslång process,
och vägen är inte alltid lätt. När
vi omvänder oss från våra synder och
strävar efter att göra det som han vill att
vi ska göra och tjänar våra medmänniskor
så som han skulle tjäna dem, blir
vi oundvikligen mer lika honom. Att
bli som han och att bli ett med honom
är det yttersta målet och syftet — och i
grund och botten själva definitionen på
sant lärjungeskap.
Som Frälsaren frågade sina lärjungar
när han besökte den amerikanska
kontinenten: ”Vad slags män
bör ni då vara?” Och sedan, som svar
på sin egen fråga, sade han: ”Sannerligen
säger jag er: Sådana som jag är”
(3 Nephi 27:27).
Att bli som Frälsaren är ingen lätt
uppgift, speciellt inte i den värld
som vi lever i. Vi möter hinder och
motstånd så gott som varje dag i våra
liv. Det finns en anledning till detta,
och det är ett av jordelivets grundläggande
ändamål. Som vi läser i
Abraham 3:25: ”Och vi skall pröva
dem med detta för att se om de kommer
att göra allt vad Herren deras
Gud befaller dem.”
De här prövningarna och motgångarna
varierar till sin natur och intensitet.
Men ingen lämnar denna dödliga
tillvaro utan att ha genomgått dem.
Oftast föreställer vi oss prövningar som
förlusten av en gröda eller ett arbete;
en närståendes död; sjukdom; fysisk,
mental eller känslomässig svaghet;
fattigdom eller förlust av vänner. Men
förverkligandet av till synes värdiga
mål kan även det medföra sina egna
faror i form av osund stolthet i det att
vi strävar att nå människors ära mer
än himlens godkännande. Dessa kan
innefatta världslig popularitet, offentligt
erkännande, fysisk överlägsenhet,
konstnärlig eller idrottslig talang, framgång
och rikedomar. Angående dessa
sistnämnda prövningar kanske några
av oss hyser liknande känslor som
uttrycktes av Tevje i Spelman på taket:
”Om rikedomar är en förbannelse, må
[Gud] slå mig med dem och må jag
aldrig återhämta mig.” 1
Dessa sistnämnda typer av prövningar
kan till och med vara dystrare,
farligare och svårare att övervinna än