Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

Han bad dem att omvända sig, bli
ödmjuka och undergivna som små
barn. Därefter sade han: ”Människosonen
har kommit för att frälsa det
som [är] förlorat.” 16 Med denna mening
definierade han vårt uppdrag. Vi ska
ge oss ut för att rädda de förlorade,
de sista och de minsta. Det räcker inte
med att undvika synden. Vi måste ta
på oss hans kors 17 och ”verka med
iver” 18 för att hjälpa andra omvända
sig. Med omtanke och kärlek
omfamnar vi den förlorade, 19 besvarar
ropen från föräldralösa som är hysteriska,
vädjanden från dem som sitter
i mörker och förtvivlan 20 och nödrop
från behövande familjemedlemmar.
”Satan har inget behov av att alla
liknar Kain eller Judas”, sade äldste
Neal A. Maxwell. ”Det räcker med att
få duktiga och kunniga människor …
att se sig som sofistikerat neutrala.” 21
Efter en stavskonferens nyligen
kom en tonårspojke fram till mig
och frågade: ”Älskar Gud mig?” Må
vårt tjänande i livet alltid bekräfta att
36 Liahona
Gud inte överger någon.
Tillbaka till frågan: ”Vad kan en
människa ge i utbyte mot sin själ?”
Satan vill att vi ska sälja vårt liv för en
chokladkaka och den här världens
mästerskap. Men Frälsaren kallar oss
att kostnadsfritt byta bort våra synder
och ta på oss hans bild och att föra in
detta i hjärtat hos dem som finns runt
omkring oss. Som belöning för det
kan vi få allt det som Gud har, vilket
vi har fått veta är större än alla jordens
skatter tillsammans. 22 Kan vi ens föreställa
oss detta?
När jag nyligen befann mig i
Nicaragua, såg jag en skylt som satt
på väggen hos en fattig familj. På
den stod det: ”Mitt vittnesbörd är min
dyrbaraste ägodel.” Så är det för mig.
Mitt vittnesbörd är min själs dyrbarhet,
och i mitt hjärtas integritet lämnar jag
er mitt vittne om att den här kyrkan är
Guds sanna kyrka, att vår Frälsare står
som dess huvud och leder den genom
sin utvalde profet. I Jesu Kristi namn,
amen. ◼
SLUTNOTER
1. Matt. 16:26.
2. L&F 84:38.
3. Jakobs bok 4:14.
4. Mose 5:16.
5. En flaska mjölk och gräddmjölken var
i centrum för en dispyt mellan hustrun
till Thomas B. Marsh och fru Harris, som
hade kommit överens om att inte spara
den fetare mjölken utan låta den blandas
med den övriga mjölken för att de skulle
kunna göra ost. När fru Harris klagade
på att fru Marsh inte blandade i någon
grädde i mjölken utan behöll den själv,
blev det gräl mellan kvinnorna. Thomas
Marsh tog ärendet till biskopen, som
ställde sig på fru Harris sida. Det gick
från biskopen till högrådet och sedan
till första presidentskapet, och de kom
alla överens om att det var fru Marsh
som gjort fel. Detta drev en kil mellan
Thomas Marsh och bröderna. Kort
därefter vittnade Marsh inför en domare
i Missouri att mormonerna var fientliga
mot staten Missouri. (Se George A. Smith,
”Discourse”, Deseret News, 16 apr. 1856,
s. 44.)
6. När profeten Joseph Smith kallade
Simonds Ryder att verka som missionär,
upptäckte Ryder att hans namn hade
stavats ”Rider” i de tryckta uppenbarelsen.
Han blev förolämpad, vilket ledde till
hans avfall och att han till sist deltog i att
täcka profeten med tjära och fjädrar. Ryder
visste inte att Joseph Smith vanligtvis
dikterade uppenbarelserna för sin skrivare
och inte själv hade stavat fel. (Se Milton V.
Backman Jr., The Heavens Resound: A
History of the Latter-day Saints in Ohio,
1830–1838 [1983], s. 93–94; Donald Q.
Cannon och Lyndon W. Cook, red., Far
West Record: Minutes of The Church of
Jesus Christ of Latter-day Saints, 1830–
1844 [1983], s. 286.)
7. I Första Moseboken, kapitel 25 läser vi att
Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob för
en tallrik linssoppa (se vers 34).
8. Se L&F 19:18–19.
9. Se Mark. 10:21–22.
10. Alma 22:15.
11. Alma 22:16.
12. Alma 22:18.
13. Se Alma 5:14–19.
14. Alma 60:7.
15. Se Mark. 1:18.
16. Se fotnot för Matt. 18:10.
17. Se Jakob 1:8.
18. L&F 58:27.
19. Se Luk. 15:11–32.
20. Se Joseph Smith — Historien 1:15–16.
21. Neal A. Maxwell, Deposition of a Disciple
(1976), s. 88.
22. Se L&F 19:38.