Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

I så fall behöver vi följa omvändelsens
princip.
Lägg märke till att lamaniterna
inte var omvända till de missionärer
som undervisade dem eller till kyrkans
utmärkta program. De var inte
omvända till sina ledares personligheter
eller till att bevara sitt kulturarv
eller fädernas traditioner. De var
omvända till Herren — till honom som
Frälsare och till hans gudomlighet och
lära — och de avföll aldrig.
Ett vittnesbörd är andlig kunskap
om sanningen som tagits emot genom
den Helige Andens kraft. Fortlöpande
omvändelse är ständig hängivenhet
till den uppenbarade sanning som vi
har tagit emot — med ett hjärta som
är villigt och av rättfärdiga orsaker. Att
veta att evangeliet är sant är kärnan i
ett vittnesbörd. Att konsekvent hålla
sig till evangeliet är kärnan i omvändelse.
Vi behöver veta att evangeliet är
sant och vara trogna mot evangeliet.
Vittnesbörd, omvändelse och
liknelsen om de tio jungfrurna
Nu vill jag använda en av de
många möjliga tolkningarna av liknelsen
om de tio jungfrurna för att belysa
förhållandet mellan vittnesbörd och
omvändelse. Tio jungfrur, av vilka fem
var förståndiga och fem oförståndiga,
tog sina lampor och gick ut för att
möta brudgummen. Föreställ er att
lamporna som jungfrurna använde är
vittnesbördets lampa. De oförståndiga
tog sina vittnesbördslampor men tog
ingen olja med sig. Föreställ er att den
olja som nämns är omvändelsens olja.
”De förståndiga tog [omvändelsens]
olja i kärlen tillsammans med sina
[vittnesbörds]lampor.
Då nu brudgummen dröjde, blev
de alla sömniga och somnade.
Vid midnatt hördes ett rop: Se,
brudgummen kommer! Gå ut och möt
honom.
Då vaknade alla jungfrurna och
gjorde i ordning sina [vittnesbörds]
lampor.
De oförståndiga sade till de förståndiga:
Ge oss av er olja [ja, omvändelsens
olja]! Våra [vittnesbörds]lampor
slocknar.
De förståndiga svarade: Det räcker
kanske inte både för oss och för er.
Gå istället till dem som säljer och köp”
(Matt. 25:4–9).
Var de förståndiga jungfrurna
själviska och ovilliga att dela med sig
eller menade de helt riktigt att man
inte kan låna omvändelsens olja från
någon annan? Kan den andliga styrka
som kommer av konsekvent lydnad
mot buden ges till en annan? Kan
den kunskap som inhämtats genom
hängivna studier i och begrundan
över skrifterna överföras till den som
behöver den? Kan den frid som evangeliet
ger en trofast sista dagars helig
överföras till en person som upplever
motgångar eller stora svårigheter? Det
uppenbara svaret på alla de här frågorna
är nej.
Som de förståndiga jungfrurna helt
riktigt sade, måste var och en köpa
själv. De här inspirerade kvinnorna
beskrev inte en affärstransaktion. I
stället betonade de vårt personliga
ansvar att hålla vittnesbördets lampa
brinnande och själva skaffa ett rikt
förråd av omvändelsens olja. Den här
dyrbara oljan skaffar man en droppe i
taget — ”rad på rad [och] bud på bud”
(2 Nephi 28:30), tålmodigt och ihärdigt.
Det finns ingen genväg, man kan
inte förbereda sig i sista minuten.
”Var därför trofasta, be alltid, ha
era lampor i ordning och brinnande
och ha olja med er, så att ni
är redo när brudgummen kommer”
(L&F 33:17).
Vittnesbörd
Jag lovar att om vi kommer till kunskap
om sanningen och är omvända
till Herren ska vi stå fast och ståndaktigt
och aldrig avfalla. Ivrigt lägger
vi våra upprorsvapen åt sidan. Då
välsignas vi med klart ljus från vittnesbördets
lampa och har ett rikligt förråd
av omvändelsens olja. Och allt eftersom
vi var och en blir mer omvända
kan vi stärka våra familjer, våra vänner
och våra bekanta. Jag vittnar om dessa
sanningar i Herren Jesu Kristi heliga
namn, amen. ◼
November 2012
109