Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

till änkor, änkemän och familjer. Jag
ristade följande ord på varje skärbräda:
”J’aime et j’espere,” vilket är franska för
”jag älskar och jag hoppas”. Beviset på
deras unika andliga gåvor fanns inte
bara på brädorna jag täljde utan var
mer uppenbart när vi delade ut dem
till dem som, mitt i smärta eller förlust,
behövde visshet om att Frälsarens kärlek
och hans försoning kunde ge dem
ett fullkomligt och strålande hopp. Det
här är evigt liv, för mina döttrar och för
var och en av oss.
Nu kanske du tänker: ”Broder
Eyring, säger du att jag måste lära
mig att rista och snida?” Svaret är nej.
Jag lärde mig snida endast med hjälp
av en vänlig och begåvad lärare, den
dåvarande äldste Boyd K. Packer. Den
lilla färdighet som jag uppnådde kan
tillskrivas hans stora gåva som träsnidare
och hans tålamod som lärare.
Endast himlen kan åstadkomma en
sådan lärare som president Packer.
Men det finns många sätt att forma
dina barns hjärta utan att tälja olika
slags bräder åt dem.
Till exempel: Ny kommunikationsteknik
låter oss sända budskap
om tro och hopp över de mil som
skiljer oss åt, ögonblickligen och
med få eller inga kostnader alls. Min
hustru hjälper mig att göra detta. Vi
börjar med att tala på telefon med
de barnbarn eller barn som vi kan
nå. Vi ber dem berätta om personliga
framgångar och tjänande som de
utfört. Vi ber dem också att skicka kort
på dagens aktiviteter. Vi använder de
här korten som illustration för det vi
skriver ned. Vi lägger till en eller två
verser från Mormons bok. Kanske
Nephi och Mormon inte skulle bli så
särskilt imponerade av den andliga
kvaliteten på vårt innehåll eller den
lilla ansträngning som krävs för att
sätta ihop något vi kallar ”Familjens
dagbok: de små plåtarna.” Men syster
Eyring och jag välsignas genom det
här arbetet. Vi känner oss inspirerade
att välja skriftställen och korta vittnesbörd
som vi skriver ner. Och vi ser
bevis i deras liv på att deras hjärtan
vänds mot oss och mot Frälsaren.
Det finns andra sätt att nå ut. Du
använder dig redan av många sådana.
Din vana att hålla familjebön och
skriftstudier skapar fler bestående
minnen och större förändringar i
hjärtat än du kanske inser nu. Även
aktiviteter som tycks timliga, som att
gå på ett idrottsevenemang eller se en
film tillsammans, kan forma ett barns
hjärta. Det är inte aktiviteten som är
viktig utan känslorna som kommer
från den. Jag har upptäckt ett bra sätt
att identifiera aktiviteter med potentialen
att göra skillnad i en ung persons
liv. Det är att de föreslår en aktivitet
som betonar ett intresse de tycker de
har fått som en gåva från Gud. Jag vet
att det är möjligt, av egen erfarenhet.
När jag blev diakon vid tolv års
ålder bodde jag i New Jersey, 8 mil
från New York City. Jag drömde om
att bli en stor basebollspelare. Min far
gick med på att gå med mig för att se
en match som spelades i den gamla
och sägenomspunna Yankee Stadium
i Bronx. Jag kan fortfarande se hur Joe
DiMaggio svingade slagträt och slog
en homerun in i mittenläktaren med
min far bredvid mig, den enda gången
vi någonsin gick till en basebollmatch
i högsta serien tillsammans.
Men en annan dag tillsammans
med min far formade mitt liv för alltid.
Han reste med mig från New Jersey till
en ordinerad patriarks hem i Salt Lake
City. Jag hade aldrig träffat honom
förut. Min far lämnade mig på tröskeln.
Patriarken ledde mig till en stol,
lade sina händer på mitt huvud, och
uttalade en välsignelse som en gåva
från Gud, som innehöll följande ord
om mitt hjärtas stora önskan.
Han sade att jag var en av dem
om vilka det sagts: ”Saliga är de som
skapar frid.” 6 Jag blev så förvånad att
en främling kunde veta vad som fanns
i mitt hjärta att jag öppnade ögonen
för att se rummet där ett sådant under
skedde. Den välsignelsen om mina
möjligheter formade mitt liv, mitt äktenskap
och mitt prästadömstjänande.
Tack vare den upplevelsen och
det som hände därefter kan jag vittna:
”Ty alla har inte fått varje gåva sig
given, ty det finns många gåvor, och
åt var och en är en gåva given genom
Guds Ande.” 7
Genom att Herren uppenbarade
för mig en gåva, har jag kunnat känna
igen och förbereda mig för möjligheter
att utöva den till välsignelse för dem
jag älskar och tjänar.
Gud vet vilka gåvor vi har. Min
uppmaning till dig och till mig är att be
för att få veta vilka gåvor vi fått, att få
veta hur vi ska utveckla dem, och att
upptäcka möjligheter att tjäna andra
som Gud ställer i vår väg. Men mest
av allt ber jag att du ska inspireras att
hjälpa andra upptäcka sina särskilda
gåvor som de fått av Gud att tjäna.
Jag lovar dig att om du ber om det,
ska du välsignas att kunna hjälpa och
lyfta andra till deras fulla potential
för att tjäna dem de leder och älskar.
Jag vittnar för dig om att Gud lever,
att Jesus är Kristus, att detta är Guds
prästadöme som vi bär, och att Gud
gett oss speciella gåvor så att vi kan
tjäna honom mer än vad vi någonsin
kunnat hoppas på. I Jesu Kristi namn,
amen. ◼
SLUTNOTER
1. Jes. 40:29–31.
2. Ords. 28:1.
3. Autobiography of Parley P. Pratt, red. av
Parley P. Pratt Jr. (1938), s. 211.
4. L&F 62:3.
5. Joh. 17:3–4.
6. Matt. 5:9.
7. L&F 46:11.
November 2012
67