Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

vi visste också att vi hade en av våra
främsta resurser på golvet nedanför
oss — 3 000 ungdomar. Vi behövde gå
ner till dem och berätta vad som hade
hänt och använda oss av deras tro.” 3
En timme innan publiken skulle
börja komma in i arenan knäböjde
3 000 ungdomar på golvet och bad
tillsammans. De bad om att de som
försökte få jumbotronen att fungera
skulle vara inspirerade och veta
hur de skulle laga den. De bad sin
himmelske Fader att kompensera för
det som de själva inte kunde göra på
grund av tidsbristen.
En som skrev om det efteråt sade:
”Det var en bön som ungdomarna aldrig
ska glömma, inte därför att golvet
var hårt utan för att Anden rörde vid
deras innersta.” 4
Det dröjde inte länge förrän en
av teknikerna kom och sade att
de hade hittat och löst problemet.
Han sade att det var bara tur att de
hittat lösningen, men alla ungdomar
visste bättre.
När vi kom in i inomhusarenan
den där kvällen hade vi ingen aning
om vilka svårigheter de haft under
dagen. Det fick vi veta först senare.
Men det vi såg var ett vackert uppförande
som flöt på fint — ett av de
bästa jag sett. Ungdomarna utstrålade
en underbar och kraftfull anda
som uppfattades av alla som var där.
De tycktes veta exakt när de skulle
komma in, var de skulle stå och hur
de skulle samverka med alla andra
på scenen. Jag blev förbluffad när jag
fick veta att generalrepetitionen hade
kortats av och att många nummer
inte hade övats in gemensamt av hela
gruppen. Det kunde ingen ha anat.
Herren hade kompenserat för det
som saknades.
Jag upphör aldrig att förundras över
hur Herren kan skapa motivation hos
och leda varje del av sitt rike och ändå
ha tid att ge inspiration i fråga om
en enskild person — eller ett kulturevenemang
eller en jumbotron. Det
faktum att han kan det och gör det
är ett vittnesbörd för mig.
Mina bröder och systrar, Herren
är del av allas vårt liv. Han älskar oss.
Han vill välsigna oss. Han vill att vi
ska be honom om hjälp. När han
leder oss, när han hör och besvarar
våra böner, finner vi den lycka som
han vill att vi ska ha här och nu. Må
vi vara medvetna om hans välsignelser
i vårt liv, är min bön i Jesu Kristi, vår
Frälsares namn, amen. ◼
SLUTNOTER
1. 2 Nephi 2:25.
2. L&F 112:10.
3. Susan Cooper, i Maurine Proctor,
”Nothing’s Too Hard for the Lord: The
Kansas City Cultural Celebration”, Meridian
Magazine, 9 maj 2012, ldsmag.com.
4. Proctor, Meridian Magazine, 9 maj 2012.
November 2012
89