Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
104 Liahona<br />
Äldste Don R. Clarke<br />
i de sjuttios kvorum<br />
Sakramentets<br />
välsignelser<br />
Vi blir välsignade när vi känner tacksamhet för Jesu Kristi<br />
försoning, förnyar våra dopförbund, känner oss förlåtna<br />
och tar emot inspiration från den Helige Anden.<br />
Jag växte upp i Rexburg i Idaho,<br />
där jag påverkades och undervisades<br />
av en underbar familj och<br />
underbara vänner, lärare och ledare.<br />
Alla har vi speciella upplevelser i livet<br />
som berör vår själ och förändrar saker<br />
och ting för evigt. Jag hade en sådan<br />
upplevelse i min ungdom. Den upplevelsen<br />
förändrade mitt liv.<br />
Jag var alltid aktiv i kyrkan och gick<br />
framåt i det aronska prästadömet. När<br />
jag var tonåring bad broder Jacob, min<br />
lärare, mig att skriva ner på ett kort<br />
vad jag hade tänkt på under sakramentet.<br />
Jag tog mitt kort och började<br />
skriva. Först på listan kom en basketmatch<br />
som vi hade vunnit föregående<br />
kväll. Sedan kom en dejt efter<br />
matchen och så fortsatte listan. Långt<br />
ner och inte alls med stora bokstäver<br />
stod namnet <strong>Jesus</strong> Kristus.<br />
Varje söndag fylldes kortet i. För en<br />
ung man i aronska prästadömet fick<br />
sakramentet och sakramentsmötet en<br />
ny, utvidgad och andlig innebörd. Jag<br />
såg ivrigt fram emot söndagen och<br />
möjligheten att ta del av sakramentet,<br />
eftersom jag förändrades av att förstå<br />
Frälsarens försoning. Varje söndag<br />
sedan dess ser jag mitt kort framför<br />
mig när jag tar del av sakramentet och<br />
jag granskar min lista. Nu står alltid<br />
mänsklighetens Frälsare överst på<br />
min lista.<br />
I Nya testamentet kan vi läsa<br />
om när Frälsaren och hans apostlar<br />
samlades på en övervåning för att<br />
fira påskhögtiden.<br />
”Och han tog ett bröd, tackade<br />
Gud, bröt det och gav åt dem och<br />
sade: ’Detta är min kropp, som utges<br />
för er. Gör detta till minne av mig.’<br />
På samma sätt tog han bägaren<br />
efter måltiden och sade: ’Denna<br />
bägare är det nya förbundet i mitt<br />
blod, som utgjuts för er’.” 1<br />
<strong>Jesus</strong> instiftade också sakramentets<br />
förrättning under sitt besök hos<br />
nephiterna. 2 Jag har kommit att förstå<br />
vikten av de här två händelserna.<br />
President David O. McKay sade:<br />
”Jag känner mig manad att betona<br />
det som Herren har avsett vara det<br />
viktigaste mötet i kyrkan och det är<br />
sakramentsmötet.” 3 Om vi på rätt<br />
sätt förbereder oss för sakramentet<br />
kan det förvandla våra liv. Jag vill<br />
lägga fram fem principer som kan<br />
välsigna våra liv när vi värdigt tar<br />
del av sakramentet.<br />
I. Känn tacksamhet för<br />
Jesu Kristi försoning<br />
Den första principen är att ha en<br />
känsla av tacksamhet till vår himmelske<br />
Fader under sakramentet för hans<br />
Sons försoning. Följande har berättats<br />
om att dela ut sakramentet:<br />
”Sakramentet hade faktiskt aldrig<br />
betytt särskilt mycket för mig förrän<br />
den söndagen när jag ordinerades till<br />
diakon. Den eftermiddagen delade jag<br />
ut sakramentet för första gången. Före<br />
mötet varnades jag av en av diakonerna:<br />
’Se upp med broder Schmidt. Du<br />
måste kanske väcka honom!’ Till slut<br />
kom stunden då jag fick delta i utdelningen<br />
av sakramentet. Jag klarade de<br />
sex första raderna riktigt bra. Barn och<br />
vuxna tog del av brödet utan några<br />
speciella problem. Sedan kom jag till<br />
rad sju, den rad där broder Schmidt alltid<br />
satt. Men jag blev förvånad. I stället<br />
för att sova var han klarvaken. Till skillnad<br />
från många andra som jag hade<br />
bjudit tog han brödet med vad som<br />
tycktes mig eftertanke och vördnad.<br />
Några minuter senare närmade jag<br />
mig på nytt rad sju med vattnet. Den<br />
här gången hade min vän rätt. Broder<br />
Schmidt satt med huvudet nedböjt och<br />
de stora ögonen slutna. Han sov tydligen.<br />
Vad kunde jag göra eller säga?<br />
Jag tittade för ett ögonblick på hans<br />
panna som var rynkig och trött efter<br />
många års arbete och slit. Han hade<br />
anslutit sig till kyrkan som tonåring<br />
och fått utstå mycken förföljelse i sitt<br />
lilla tyska samhälle. Jag hade hört hans<br />
historia många gånger på vittnesbördsmötet.<br />
Jag beslöt till sist att knuffa<br />
honom mjukt på axeln i förhoppning<br />
att väcka honom. När jag sträckte ut<br />
handen för att göra så, lyfte han långsamt<br />
huvudet. Tårar rann nedför hans<br />
kinder och när våra blickar möttes<br />
såg jag i hans ögon kärlek och glädje.<br />
Han sträckte tyst fram handen och tog<br />
vattnet. Trots att jag bara var tolv år