Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>of</strong>fer han behövde göra, ödmjukade<br />
han sig, föll till marken och bad:<br />
”O Gud! … Jag [skall] överge alla<br />
mina synder för att lära känna dig.” 12<br />
Det här är bytet som Frälsaren<br />
ber oss att göra: Vi ska överge alla<br />
våra synder, stora eller små, för att<br />
få Faderns belöning som är evigt liv.<br />
Vi ska glömma urskuldande historier,<br />
ursäkter, bortförklaringar, försvarsteknik,<br />
senfärdighet, utseende, personlig<br />
stolthet, kritiska tankar, och att följa<br />
vår egen vilja. Vi ska skilja oss från all<br />
världslighet och ta på oss Guds bild i<br />
våra ansikten. 13<br />
Bröder och systrar, vi måste inse att<br />
den här uppmaningen innebär mer än<br />
att bara sluta göra dåliga saker. När vi<br />
tar upp kampen med fienden måste<br />
vi handla och inte sitta i ”tanklös<br />
slöhet”. 14 Att ta på oss Guds bild i våra<br />
ansikten betyder att vi tjänar varandra.<br />
Det finns både synder man begår och<br />
underlåtenhetssynder, och vi måste<br />
höja oss över båda.<br />
När jag verkade som missionspresident<br />
i Afrika, fick jag lära mig denna<br />
stora sanning. Jag var på väg till ett<br />
möte när jag såg en liten pojke som<br />
ensam satt vid vägkanten och grät<br />
hysteriskt. En röst inom mig sade:<br />
”Stanna och hjälp pojken.” Lika snabbt<br />
som jag hörde den rösten, började<br />
jag snabbt rationalisera: ”Du kan inte<br />
stanna. Du blir försenad. Du är den<br />
presiderande ämbetsmannen och får<br />
inte komma för sent.”<br />
När jag kom fram till möteshuset,<br />
hörde jag samma röst säga igen: ”Gå<br />
och hjälp den där pojken.” Jag gav<br />
mina bilnycklar till en man som hette<br />
Afasi och bad honom hämta pojken.<br />
Omkring 20 minuter senare kände jag<br />
en lätt klapp på min axel. Den lille<br />
pojken stod utanför.<br />
Han var omkring 10 år. Vi fick<br />
reda på att hans far var död och hans<br />
mamma satt i fängelse. Pojken bodde<br />
i Accras slum hos någon som gav<br />
honom mat och en plats att sova. För<br />
att förtjäna mat och husrum sålde<br />
torkad fisk på gatorna. Men en dag<br />
efter försäljningen hade han stuckit<br />
handen i fickan och hittat ett hål. Han<br />
hade tappat alla slantarna. Afasi och<br />
jag visste genast att om han återvände<br />
utan pengarna, skulle han bli beskylld<br />
för att vara en lögnare, troligen slagen<br />
och sedan utkastad på gatan. Det<br />
var i det förskräckliga ögonblicket<br />
som jag först såg honom. Vi lugnade<br />
honom, ersatte hans förlust och förde<br />
honom tillbaka hem till personen han<br />
bodde hos.<br />
När jag åkte hem den kvällen, insåg<br />
jag två stora sanningar. För det första<br />
visste jag som aldrig förr att Gud är<br />
medveten om var och en av oss och<br />
att han aldrig överger oss, och för det<br />
andra, att vi alltid måste lyssna på<br />
Anden inom oss och genast gå 15 vart<br />
den än tar oss, oavsett vår rädsla eller<br />
eventuellt obehag.<br />
En dag frågade lärjungarna Frälsaren<br />
vem som var störst i himmelriket.<br />
November 2012<br />
35
Change language