Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
86 Liahona<br />
President Thomas S. Monson<br />
Tänk på välsignelserna<br />
Vår himmelske Fader känner till våra behov och hjälper<br />
oss när vi ber honom om hjälp.<br />
Mina kära bröder och systrar,<br />
vid den här konferensen<br />
är det 49 år sedan jag den<br />
4 oktober 1963 understöddes som<br />
medlem i de tolv apostlarnas kvorum.<br />
49 år är en lång tid. Men på många<br />
sätt känns det som om det var alldeles<br />
nyss som jag stod bakom tabernaklets<br />
talarstol och höll mitt första tal vid en<br />
generalkonferens.<br />
Mycket har förändrats sedan den<br />
4 oktober 1963. Vi lever i en ojämförlig<br />
tid i världshistorien. Vi har blivit<br />
så rikt välsignade. Men ändå är det<br />
ibland svårt att betrakta problemen<br />
och lössläpptheten runtomkring oss<br />
utan att bli nedslagen. Jag har funnit<br />
att om vi i stället för att uppehålla oss<br />
vid det negativa tar ett steg tillbaka<br />
och tänker på välsignelserna i vårt liv,<br />
till synes små och ibland förbisedda<br />
välsignelser, så finner vi större lycka.<br />
När jag har tänkt tillbaka på de<br />
gångna 49 åren har jag gjort några<br />
upptäckter. En är att de otaliga upplevelser<br />
jag haft inte nödvändigtvis var<br />
sådana som man skulle beteckna som<br />
utöver det vanliga. Faktum är att när<br />
de ägde rum föreföll de <strong>of</strong>ta alldagliga.<br />
Och ändå, när jag ser tillbaka ser jag<br />
att de berikade och var till välsignelse<br />
i mångas liv — inte minst mitt eget.<br />
Jag rekommenderar att du också gör<br />
det — att du inventerar ditt liv och<br />
framför allt letar efter de välsignelser,<br />
både stora och små, som du har fått.<br />
Gång på gång när jag har tänkt<br />
tillbaka på åren som gått har min<br />
insikt fördjupats om att våra böner blir<br />
hörda och besvarade. Vi är förtrogna<br />
med sanningen som återfinns i Andra<br />
Nephi i Mormons bok: ”Människorna<br />
är till för att de skall kunna ha glädje.” 1<br />
Jag vittnar om att mycket av den glädjen<br />
följer när vi inser att vi kan kommunicera<br />
med vår himmelske Fader i<br />
bön och att de bönerna blir hörda och<br />
besvarade — kanske inte på det sätt<br />
eller vid den tidpunkt vi förväntar oss,<br />
men de blir besvarade och det av en<br />
himmelsk Fader som känner och älskar<br />
oss på ett fullkomligt sätt och som<br />
vill att vi ska vara lyckliga. Har han<br />
inte lovat oss och sagt: ”Var ödmjuk<br />
så skall Herren din Gud leda dig vid<br />
handen och besvara dina böner.” 2<br />
Under de minuter jag har till mitt<br />
förfogande skulle jag vilja ge er bara<br />
ett litet urval av de upplevelser jag haft<br />
där böner blivit hörda och besvarade<br />
och där jag så här i efterhand ser att<br />
de blev till välsignelse i både mitt och<br />
andras liv. Min dagbok som jag fört i<br />
alla dessa år har hjälpt mig med detaljer<br />
som det är osannolikt att jag annars<br />
skulle ha kunnat berätta om.<br />
I början av 1965 fick jag i uppdrag<br />
att närvara vid stavskonferenser och<br />
att hålla andra möten i södra Stillahavsområdet.<br />
Det här var mitt första<br />
besök i den delen av världen och det<br />
var en <strong>of</strong>örglömlig tid. Det hände så<br />
mycket i andligt avseende under det<br />
här uppdraget när jag träffade ledare,<br />
medlemmar och missionärer.<br />
Lördagen och söndagen den<br />
20 och 21 februari var vi i Brisbane<br />
i Australien för att hålla stavens<br />
reguljära konferenssessioner. Under<br />
lördagens möten blev jag presenterad<br />
för en distriktspresident från ett<br />
angränsande område. När jag skakade<br />
hand med honom fick jag en kraftfull<br />
ingivelse att jag borde tala med<br />
honom och ge honom råd, så jag frågade<br />
om han ville göra mig sällskap till<br />
söndagens morgonsession så att jag<br />
kunde följa ingivelsen.<br />
Efter söndagens session fick vi<br />
tillfälle att samtala med varandra. Vi<br />
talade om hans många ansvar som<br />
distriktspresident. När vi gjorde det<br />
kände jag mig manad att ge honom<br />
bestämda råd i fråga om missionsarbetet<br />
och hur han och hans medlemmar<br />
kunde hjälpa heltidsmissionärerna<br />
i deras arbete i hans område. Jag fick<br />
senare veta att han hade bett till Gud<br />
om vägledning i det här avseendet.<br />
För honom var vårt möte ett särskilt<br />
vittnesbörd om att hans böner hade<br />
blivit hörda och besvarade. Det var<br />
ett till synes alldagligt möte, men ett<br />
som jag är övertygad om styrdes av<br />
Anden och som påverkade distriktspresidentens<br />
liv och verksamhet, hans<br />
medlemmars liv och missionärernas<br />
framgång där.<br />
Mina bröder och systrar, Herrens<br />
avsikter genomförs <strong>of</strong>ta av att vi följer<br />
Andens ledning. Jag tror att ju mer vi<br />
handlar efter den inspiration och de<br />
ingivelser vi får, desto mer anförtror<br />
Herren oss sina ärenden.<br />
Jag har lärt mig, som jag sagt i<br />
tidigare tal, att aldrig skjuta upp en
Change language