Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

vikten av det prästadöme vi bär. Han
har sagt att vi tar emot det med en ed
och ett förbund. Han uppmanade oss
att vara trofasta och sanna i allt vi tar
emot, och att vi har ansvaret att hålla
detta förbund ända till slutet. Och då
ska allt som Fadern har ges till oss. 2
Mod är det ord vi behöver höra och
hålla nära hjärtat. Mod att vända oss
bort från frestelser, mod att höja vår
röst och vittna för alla vi möter, och
vi behöver komma ihåg att alla måste
få en möjlighet att höra budskapet.
Det är inte så lätt för de flesta att göra.
Men vi kan komma till tro på Paulus
ord till Timoteus:
”Ty den Ande som Gud har gett
oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens,
kärlekens och självbehärskningens
Ande.
Skäms alltså inte för vittnesbördet
om vår Herre.” 3
I maj 1974 var jag med broder
John H. Groberg på Tongaöarna.
Vi hade bestämt tid för att besöka
kungen av Tonga, och vi träffade
honom i ett formellt möte. Vi utbytte
de vanliga artigheterna. Men innan vi
gick därifrån sade John Groberg något
ovanligt. Han sade: ”Ers majestät, ni
borde verkligen bli mormon, och
även era undersåtar, för då skulle era
problem och deras problem till stor
del bli lösta.”
Kungen log brett och svarade:
”John Groberg, du har kanske rätt.”
Jag tänkte på när aposteln Paulus
stod inför Agrippa. Jag tänkte på
Agrippas svar efter Paulus vittnesbörd:
”Du lyckas nästan göra mig till
kristen.” 4 Broder Groberg hade modet
att bära sitt vittnesbörd för en kung.
I kväll finns det tusentals av våra
prästadömsbärare som tjänar Herren
på heltid som hans missionärer. Som
gensvar på en kallelse har de lämnat
hem, familj, vänner och skola och gått
ut för att tjäna. De som inte förstår
ställer frågan: ”Varför går de så gärna
ut och är så villiga att ge så mycket?”
Våra missionärer kunde mycket väl
svara som Paulus, den oförliknelige
missionären från forna dagar: ”Om
jag predikar evangelium har jag inget
att berömma mig av, eftersom [det är
ålagt mig]. Ve mig om jag inte predikar
evangelium!” 5
De heliga skrifterna innehåller inget
uttalande som är mer relevant, inget
ansvar som är mer bindande, ingen
instruktion som är mer direkt än befallningen
som den uppståndne Herren
gav när han visade sig i Galiléen för
de elva lärjungarna. Han sade:
”Jag har fått all makt i himlen och
på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till
lärjungar! Döp dem i Faderns och
Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla allt vad jag har
befallt er. Och se, jag är med er alla
dagar intill tidens slut.” 6
Den gudomliga befallningen, tillsammans
med dess förunderliga löfte,
är vår ledstjärna i dag, liksom den var i
tidens mitt. Missionsarbete kännetecknar
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars
Heliga. Det har alltid gjort det, och
det kommer alltid att göra det. Som
profeten Joseph Smith förkunnade:
”Efter allt som sagts är [vår] största och
viktigaste plikt att predika evangeliet.” 7
Inom två korta år kommer alla
heltidsmissionärer som nu tjänstgör i
Guds kungliga armé att ha avslutat sin
heltidstjänst och återvänt till sitt hem
och nära och kära. De som ersätter
dem finns ikväll bland kyrkans aronska
prästadöme. Unga män, är ni redo
att handla? Är ni villiga att arbeta? Är
ni beredda att tjäna?
President John Taylor sammanfattade
kraven: ”Det slags män vi vill ha
som evangeliets budbärare är män
som har tro på Gud, män som har
tro på sin religion, män som ärar sitt
prästadöme, … män som är fyllda
med den Helige Anden och Guds
kraft[;] … värdiga, hederliga, dygdiga
och rena.” 8
Bröder, till oss alla kommer
uppdraget att sprida Kristi evangelium.
När vi lever efter Guds normer,
kommer ingen inom vår inflytandesfär
någonsin att säga: ”Skördetiden är
förbi, sommaren är över, men vi har
inte blivit räddade.” 9
Vår själs fullkomlige Herde, missionären
som återlöste mänskligheten,
gav oss sin gudomliga försäkran:
”Om det vore så att ni arbetade alla
era dagar med att ropa omvändelse till
detta folk, och endast förde en enda
själ till mig, hur stor skall då inte er
glädje vara tillsammans med honom
i min Faders rike!
Och om nu er glädje blir stor över
en enda själ som ni har fört till mig i
min Faders rike, hur stor blir då inte
er glädje om ni för många själar till
mig!” 10
Om honom som sade dessa ord
förkunnar jag mitt personliga vittnesbörd.
Han är Guds Son, vår Återlösare
och vår Frälsare.
Jag ber att vi ska ha modet att räcka
ut en vänskapens hand, målmedvetenheten
att försöka om och om igen, och
ödmjukheten som krävs för att söka
vägledning från vår Fader när vi fullgör
vårt uppdrag att sprida evangeliet.
Ansvaret är vårt, bröder. I Jesu Kristi
namn, amen. ◼
SLUTNOTER
1. I Bill Sands, The Seventh Step (1967), s. 9.
2. Se L&F 84:33–39.
3. 2 Tim. 1:7–8.
4. Se Apg. 26:28.
5. Se 1 Kor. 9:16.
6. Matt. 28:18–20.
7. Kyrkans presidenters lärdomar:
Joseph Smith (2007), s. 328.
8. Kyrkans presidenters lärdomar:
John Taylor (2002), s. 72–73.
9. Jer. 8:20.
10. L&F 18:15–16.
November 2012
71