Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

den vackra men öde stranden. Med ett
hjärta som höll på att brista bad hon
högt. För första gången bad hon inte
om ett barn till utan om en gudomlig
uppgift. ”Himmelske Fader”, vädjade
hon, ”jag vill ge dig all min tid, visa mig
bara hur”. Hon uttryckte sin villighet
att flytta familjen dit han behövde dem.
Bönen gav henne en oväntad känsla
av frid. Den tillfredsställde inte hennes
önskan efter visshet, men för första
gången på flera år kände hon sig lugn.
Bönen tog bort tronhimlen och
öppnade himlens fönster. Inom två
veckor fick hon veta att hon väntade
barn. Den nya babyn var bara ett år
gammal när min son och svärdotter
kallades på mission. Eftersom hon
lovat att gå och göra vad som helst,
vart som helst, så svalde hon rädslan
och tog barnen med sig utomlands.
Under missionen fick hon ett barn
till — på en förflyttningsdag.
För att vi ska kunna underkasta
oss himlens vilja som den här unga
modern är det ytterst viktigt att vi tar
bort den andliga tronhimlen vi ibland
har satt upp. Men det betyder inte att
vi alltid genast får svar på våra böner.
Abrahams hjärta tycks ha varit på
rätt ställe långt innan Sara födde Isak
och innan de fick sitt utlovade land.
Himlen hade andra syften att utföra
först. Dessa syften bestod inte bara
av att bygga upp Abrahams och Saras
tro, utan också av att lära dem eviga
sanningar som de delade med varandra
under sin långa omväg till det land som
beretts för dem. Herrens omvägar tycks
ofta långa, en del varar hela livet. Men
de är alltid menade att vara till välsignelse.
De behöver aldrig vara en tid av
ensamhet eller sorg eller otålighet.
Även om hans tid inte alltid är vår
tid kan vi vara säkra på att Herren håller
det han lovar. Till er som i dag känner
att han är svår att nå vittnar jag om
att dagen kommer när vi alla får se
74 Liahona
honom ansikte mot ansikte. Precis
som inget döljer oss från honom
kommer det inte att finnas något som
döljer honom från oss. Vi kommer alla
att stå inför honom personligen. Liksom
mitt barnbarn vill vi träffa Jesus
Kristus nu, men vår framtida återförening
med honom inför domarskranket
kommer att ge större glädje om vi
först utför det som gör att vi känner
honom lika väl som han känner oss.
Vi blir lika honom när vi tjänar honom
och det gör att vi känner oss närmare
honom allt eftersom vi närmar oss
dagen när inget är dolt för oss.
Vi kan ständigt röra oss närmare
Gud. ”Kom, ni min Faders välsignade,
och ta i besittning det rike som stått
färdigt åt er från världens begynnelse”,
7 lär Frälsaren. Och sedan
berättar han hur:
”Ty jag var hungrig och ni gav mig
att äta. Jag var törstig och ni gav mig
att dricka. Jag var främling och ni tog
emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag
var i fängelse och ni kom till mig.
Då skall de rättfärdiga svara
honom: Herre, när såg vi dig hungrig
och gav dig att äta, eller törstig och
gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling
och tog emot dig eller naken och
klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse
och kom till dig?
Då skall konungen svara dem:
Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort
för en av dessa mina minsta bröder,
det har ni gjort mot mig.” 8
När vi gör det som han vill att vi gör
för hans Faders barn anser Frälsaren att
vi har visat honom godhet och vi känner
oss närmare honom när vi känner
hans kärlek och gillande. Med tiden blir
vi lika honom och kan se fram emot
domens dag med glad förväntan.
Tronhimlen som tycks dölja er från
Gud kan bestå av att ni känner fruktan
för människor istället för en önskan
att tjäna andra. Det enda som motiverade
Frälsaren var att hjälpa andra.
Många av er har som jag känt er rädda
för att gå fram till någon som ni har
sårat eller som har gjort er illa. Ändå
har jag sett hur Herren har rört vid
hjärtan tid efter annan, även vid mitt