Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

hjälpa ungdomar att omvända sig till
Jesu Kristi evangelium. Jag såg nyligen
hur en ung man i en söndagsskolklass
för ungdomar själv upptäckte
den här sanningen. När jag märkte
att han hade svårt att se hur försoningen
påverkade honom personligen
frågade jag om han någonsin känt att
han blivit förlåten. Han svarade: ”Ja,
som den där gången när jag knäckte
näsbenet på en kille när vi spelade fotboll.
Jag fick dåligt samvete för det. Jag
undrade vad jag behövde göra för att
må bättre. Så jag gick hem till honom
och bad om förlåtelse, men jag visste
att jag behövde göra mer än så, så jag
bad, och då kände jag att min himmelske
Fader också hade förlåtit mig. Det
är vad försoningen innebär för mig.”
När han berättade om det här i
klassen den där dagen läste han ur
Johannesevangeliet 3:16 — ”ty så
älskade Gud världen att han utgav sin
enfödde Son” — och vittnade sedan
om försoningens kraft. Den här läran
var inte längre ett abstrakt begrepp för
den unge mannen. Den blev del av
hans liv därför att han ställde sin egen
fråga och sedan använde sin handlingsfrihet
och handlade. 9
Den här unge mannen blev mer
omvänd och det blev också hans
klasskamrater. De fokuserade på en
grundläggande lärosats genom att
studera skrifterna. De relaterade dessa
heliga ord till sitt eget liv och vittnade
sedan om de välsignelser de fått därför
att de levde efter den läran. När vi
undervisar om Jesu Kristi evangelium
fokuserar vi på skrifterna och nutida
profeters ord. Vi öser ur heliga texter
för att stärka tro och vittnesbörd och
hjälpa alla att bli fullständigt omvända.
De nya utbildningsresurserna för ungdomar
hjälper alla som använder dem
att förstå och leva efter Guds ord.
När jag undervisade de heliga i
Costa Rica höll jag fram ett exemplar
av Undervisning: Den högsta kallelsen
och frågade: ”Hur många av er har det
här källmaterialet?” Nästan alla räckte
upp handen. Jag log och sade: ”Och
jag är säker på att ni läser den varenda
dag, inte sant?” Till min förvåning
räckte en syster på första raden upp
handen för att visa att hon gjorde det.
Jag bad henne komma upp på förhöjningen
och berätta. Hon sade: ”Jag
läser Mormons bok varenda morgon.
Sedan läser jag någonting i Undervisning:
Den högsta kallelsen så att jag
kan undervisa mina barn om det jag
just lärt mig på det bästa sättet.”
Hon ville lära och undervisa om
hans ord på hans sätt, så hon studerade
hans ord i skrifterna, och sedan
studerade hon hur hon skulle undervisa
om hans ord så att hennes barn
skulle bli fullständigt omvända. Jag
tror inte att hennes mönster för studier
och undervisning av evangeliet kom
på en gång. Hon beslutade sig för
att göra någonting. Och ju mer hon
gjorde det som hon visste att hon
borde göra, desto mer stärkte Herren
henne till att gå hans väg.
Ibland är vägen till omvändelse
lång och svår. Min svåger var mindre
aktiv i kyrkan under femtio år. Inte
förrän i sextioårsåldern började han ta
emot Frälsarens inbjudan att komma
tillbaka. Många hjälpte honom längs
vägen. En hemlärare skickade ett
vykort till honom varje månad under
22 års tid. Men han behövde själv fatta
beslutet att han ville komma tillbaka.
Han behövde använda sin handlingsfrihet.
Han behövde ta det första
steget — och sedan ett till och ett till.
Nu har han beseglats till sin hustru
och tjänar i ett biskopsråd.
Nyligen visade vi honom filmerna
November 2012
97