Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

More documents

Recommendations

Info

86 Liahona President Thomas S. Monson Tänk på välsignelserna Vår himmelske Fader känner till våra behov och hjälper oss när vi ber honom om hjälp. Mina kära bröder och systrar, vid den här konferensen är det 49 år sedan jag den 4 oktober 1963 understöddes som medlem i de tolv apostlarnas kvorum. 49 år är en lång tid. Men på många sätt känns det som om det var alldeles nyss som jag stod bakom tabernaklets talarstol och höll mitt första tal vid en generalkonferens. Mycket har förändrats sedan den 4 oktober 1963. Vi lever i en ojämförlig tid i världshistorien. Vi har blivit så rikt välsignade. Men ändå är det ibland svårt att betrakta problemen och lössläpptheten runtomkring oss utan att bli nedslagen. Jag har funnit att om vi i stället för att uppehålla oss vid det negativa tar ett steg tillbaka och tänker på välsignelserna i vårt liv, till synes små och ibland förbisedda välsignelser, så finner vi större lycka. När jag har tänkt tillbaka på de gångna 49 åren har jag gjort några upptäckter. En är att de otaliga upplevelser jag haft inte nödvändigtvis var sådana som man skulle beteckna som utöver det vanliga. Faktum är att när de ägde rum föreföll de ofta alldagliga. Och ändå, när jag ser tillbaka ser jag att de berikade och var till välsignelse i mångas liv — inte minst mitt eget. Jag rekommenderar att du också gör det — att du inventerar ditt liv och framför allt letar efter de välsignelser, både stora och små, som du har fått. Gång på gång när jag har tänkt tillbaka på åren som gått har min insikt fördjupats om att våra böner blir hörda och besvarade. Vi är förtrogna med sanningen som återfinns i Andra Nephi i Mormons bok: ”Människorna är till för att de skall kunna ha glädje.” 1 Jag vittnar om att mycket av den glädjen följer när vi inser att vi kan kommunicera med vår himmelske Fader i bön och att de bönerna blir hörda och besvarade — kanske inte på det sätt eller vid den tidpunkt vi förväntar oss, men de blir besvarade och det av en himmelsk Fader som känner och älskar oss på ett fullkomligt sätt och som vill att vi ska vara lyckliga. Har han inte lovat oss och sagt: ”Var ödmjuk så skall Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner.” 2 Under de minuter jag har till mitt förfogande skulle jag vilja ge er bara ett litet urval av de upplevelser jag haft där böner blivit hörda och besvarade och där jag så här i efterhand ser att de blev till välsignelse i både mitt och andras liv. Min dagbok som jag fört i alla dessa år har hjälpt mig med detaljer som det är osannolikt att jag annars skulle ha kunnat berätta om. I början av 1965 fick jag i uppdrag att närvara vid stavskonferenser och att hålla andra möten i södra Stillahavsområdet. Det här var mitt första besök i den delen av världen och det var en oförglömlig tid. Det hände så mycket i andligt avseende under det här uppdraget när jag träffade ledare, medlemmar och missionärer. Lördagen och söndagen den 20 och 21 februari var vi i Brisbane i Australien för att hålla stavens reguljära konferenssessioner. Under lördagens möten blev jag presenterad för en distriktspresident från ett angränsande område. När jag skakade hand med honom fick jag en kraftfull ingivelse att jag borde tala med honom och ge honom råd, så jag frågade om han ville göra mig sällskap till söndagens morgonsession så att jag kunde följa ingivelsen. Efter söndagens session fick vi tillfälle att samtala med varandra. Vi talade om hans många ansvar som distriktspresident. När vi gjorde det kände jag mig manad att ge honom bestämda råd i fråga om missionsarbetet och hur han och hans medlemmar kunde hjälpa heltidsmissionärerna i deras arbete i hans område. Jag fick senare veta att han hade bett till Gud om vägledning i det här avseendet. För honom var vårt möte ett särskilt vittnesbörd om att hans böner hade blivit hörda och besvarade. Det var ett till synes alldagligt möte, men ett som jag är övertygad om styrdes av Anden och som påverkade distriktspresidentens liv och verksamhet, hans medlemmars liv och missionärernas framgång där. Mina bröder och systrar, Herrens avsikter genomförs ofta av att vi följer Andens ledning. Jag tror att ju mer vi handlar efter den inspiration och de ingivelser vi får, desto mer anförtror Herren oss sina ärenden. Jag har lärt mig, som jag sagt i tidigare tal, att aldrig skjuta upp en
ingivelse. Vid ett tillfälle för många år sedan då jag simmade mina vändor i det gamla Deseret Gym i Salt Lake City blev jag inspirerad att åka till Universitetssjukhuset och hälsa på en god vän som hade förlorat rörelseförmågan i benen på grund av en elakartad tumör och påföljande operation. Jag gick genast upp ur bassängen, klädde på mig och gav mig i väg för att besöka den här gode mannen. När jag kom till hans rum var det tomt. När jag gick och frågade var han var någonstans fick jag veta att han förmodligen befann sig i området där simbassängen var, ett område som användes för sjukgymnastik. Det visade sig vara riktigt. Han hade åkt dit i sin rullstol och var ensam i rummet. Han satt vid bortre ändan av simbassängen, där vattnet var som djupast. Jag ropade till honom, och han styrde rullstolen mot mig för att hälsa. Vi hade en trevlig pratstund, och jag följde med honom tillbaka till hans rum, där jag gav honom en välsignelse. Min vän berättade senare att han hade varit djupt förtvivlad den dagen och hade övervägt att ta sitt liv. Han hade bett om hjälp men kände att hans böner inte blev besvarade. Han åkte till bassängen med tanken att det skulle vara ett sätt att göra slut på hans förtvivlan och styrde rullstolen dit där vattnet var som djupast. Jag kom i grevens tid eftersom jag hade lyssnat till det jag visste var inspiration från ovan. Min vän levde i många år därefter — år fyllda av lycka och tacksamhet. Jag är så glad att jag kunde vara ett redskap i Herrens hand den där kritiska dagen vid simbassängen. Vid ett annat tillfälle var syster Monson och jag på väg hem efter att ha besökt några vänner. Jag fick ingivelsen att vi skulle åka in till stan — det var en längre sträcka — och besöka en äldre änka som hade bott i vår församling. Hon hette Zella Thomas. Hon bodde då på ett vårdhem. Vi kom dit tidigt på eftermiddagen. Hon såg så skröplig ut, men hon låg fridfullt i sin säng. Zella hade varit blind länge, men hon kände genast igen våra röster. Hon frågade mig om jag kunde ge henne en välsignelse och tillade att hon var redo att dö om Herren ville att hon skulle återvända hem. Det var en ljuv och fridfull anda i rummet, och vi visste alla att den tid som återstod för henne i jordelivet skulle vara kort. Zella tog mig vid handen och sade att hon hade bett innerligt att jag skulle komma och besöka henne och ge henne en välsignelse. Jag sade att vi hade kommit efter inspiration direkt från vår himmelske Fader. Jag kysste henne på pannan, medveten om att jag kanske inte skulle få träffa henne igen i jordelivet. Det visade sig vara November 2012 87
Page 1 and 2:
JESU KRISTI KYRKA AV SISTA DAGARS H
Page 3 and 4:
LÖRDAGENS MORGONSESSION 4 Välkomn
Page 5 and 6:
NOVEMBER 2012 ÅRGÅNG 136 NUMMER 1
Page 7 and 8:
prästadömsledares rekommendatione
Page 9 and 10:
kallades som apostel 1943 gav presi
Page 11 and 12:
själva att sexuella förseelser
Page 13 and 14:
dess hörare”. 5 Vi lever efter e
Page 15 and 16:
och avsikter. 3 Den Helige Anden ä
Page 17 and 18:
sida som kände de mäktiga känslo
Page 19 and 20:
Då jag upplevde hur skuld, ilska o
Page 21 and 22:
Milano, Italien getts till mission
Page 23 and 24:
vill delta, fråga missionärerna!
Page 25 and 26:
Varför ägnar vi då så mycket av
Page 27 and 28:
LÖRDAGENS EFTERMIDDAGSSESSION | 6
Page 29 and 30:
för mina handlingar skulle vanhedr
Page 31 and 32:
Äldste M. Russell Ballard i de tol
Page 33 and 34:
införliva dess lärdomar djupt i h
Page 35 and 36:
pawnee-stammen lämna sitt drygt ni
Page 37 and 38: offer han behövde göra, ödmjukad
Page 39 and 40: Äldste Scott D. Whiting i de sjutt
Page 41 and 42: Herrens lära, när vår ansträngn
Page 43 and 44: Dessa är två av Kristi efterfölj
Page 45 and 46: Äldste Dallin H. Oaks i de tolv ap
Page 47 and 48: att föräldrar som skiljs ger nega
Page 49 and 50: PRÄSTADÖMETS SESSION | 6 oktober
Page 51 and 52: kan inte vänta med förberedelsen
Page 53 and 54: Gary E. Stevenson Presiderande bisk
Page 55 and 56: och räknas bland Jesu Kristi sanna
Page 57 and 58: Satan”. 17 Varje gång Jesus uppm
Page 59 and 60: President Dieter F. Uchtdorf andre
Page 61 and 62: eviljar oss myndigheten att handla
Page 63 and 64: ”Han ger den trötte kraft och ö
Page 66 and 67: Generalauktoriteter i Jesu Kristi K
Page 68 and 69: Tack vara vad president Thomas S. M
Page 70 and 71: 68 Liahona President Thomas S. Mons
Page 72 and 73: ingen här som kan presidera — n
Page 74 and 75: SÖNDAGENS MORGONSESSION | 7 oktobe
Page 76 and 77: den vackra men öde stranden. Med e
Page 78 and 79: nå hamnen nära 7 mil längre bort
Page 80 and 81: dig lång”. Han var en god vän t
Page 82 and 83: som ni har sett mig göra skall äv
Page 84 and 85: Barcelona, Spanien De stora männen
Page 86 and 87: som en avgörande vändpunkt för a
Page 90 and 91: iktigt, för hon gick bort dagen ef
Page 92 and 93: SÖNDAGENS EFTERMIDDAGSSESSION | 7
Page 94 and 95: Jag vittnar om att genom hans oänd
Page 96 and 97: identifiera våra egna förfäder.
Page 98 and 99: 96 Liahona Russell T. Osguthorpe S
Page 100 and 101: Aten, Grekland som har tagits fram
Page 102 and 103: Vi kan också utöva sådan tro på
Page 104 and 105: som gör sin plikt vad som än hän
Page 106 and 107: 104 Liahona Äldste Don R. Clarke i
Page 108 and 109: sitt besök hos nephiterna sade han
Page 110 and 111: tankar, våra ord och våra handlin
Page 112 and 113: 110 Liahona President Thomas S. Mon
Page 114 and 115: evangelium i sin själ. Den fanns i
Page 116 and 117: återvända till vår himmelske Fad
Page 118 and 119: När vi konfirmeras får vi den Hel
Page 120 and 121: uppoffring och varje ansträngning
Page 122 and 123: mig ifrån honom. Gradvis och häpn
Page 124 and 125: ike. Hon och tiotusentals andra som
Page 126 and 127: dem att utöva tro på Kristus, bib
Page 128 and 129: © 2004 IRI KYRKONYTT Ålderskravet
Page 130 and 131: 128 Liahona Äldste Craig C. Christ
Page 132: ”Jag har glädjen att tillkännag
show all

Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?