Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

sida som kände de mäktiga känslorna
i sitt hjärta. Med en mjuk påminnelse
inbjöds jag att inte bara att stanna upp
och knäböja utan att också hörsamma
Frälsarens kall att bli som ett litet barn
— ödmjuk och redo att hörsamma
hans Andes stilla och milda röst.
Jag bär vittne om att den Helige
Anden verkligen finns och om hans
gudomliga mission och att vi genom
den Helige Andens kraft kan lära
känna sanningen om allting. Jag
vittnar om att den Helige Andens
gåva är vår himmelske Faders dyrbara
och outsägliga gåva till alla som vill
komma till hans Son, bli döpta i hans
namn och ta emot den Helige Anden
genom konfirmation i hans kyrka. Om
dessa heliga sanningar bär jag mitt
personliga vittnesbörd i Jesu Kristi
namn, amen. ◼
SLUTNOTER
1. Howard W. Hunter, i Jay M. Todd,
”President Howard W. Hunter: Fourteenth
President of the Church”, Ensign, juli 1994,
s. 5; se också Howard W. Hunter, ”Den
stora symbolen för vårt medlemskap”,
Nordstjärnan, nov. 1994, s. 3
2. Se L&F 121:26.
3. Se Alma 12:7; 18:16–18; L&F 6:15–16.
4. Se 2 Nephi 32:5.
5. Se L&F 130:22.
6. Se Luk. 4:1, 18; 11:13; Joh. 1:33; Ef. 1:13;
L&F 88:3.
7. Se 2 Nephi 31:18; 3 Nephi 28:11; L&F
20:27.
8. Se Moroni 10:5.
9. Joseph Fielding Smith, Frälsningens lära,
sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 band
(1954–1956), 1:44.
10. Se Joh. 14:26; L&F 35:19.
11. L&F 36:2.
12. Fil. 4:7.
13. Se Luk. 12:12; 1 Kor. 2:13; L&F 50:13–22;
Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph
Smith (2007), s. 131.
14. Se L&F 11:13.
15. 2 Nephi 33:1.
16. Thomas S Monson, ”Frid, var lugn”,
Liahona, nov. 2002, s. 55.
17. Se Thomas S. Monson, ”Kristus vid
Betesda”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 18.
18. Boyd K. Packer, ”Personlig uppenbarelse:
gåvan, provet och löftet”, Nordstjärnan,
juni 1997, s. 10.
19. L&F 8:3; se också vers 2.
Äldste Shayne M. Bowen
i de sjuttios kvorum
”Ty jag lever, och ni
kommer att leva”
Tack vare honom, ja, vår Frälsare Jesus Kristus, kommer
dessa känslor av sorg, ensamhet och förtvivlan en dag
att uppslukas av glädjens fullhet.
När min kamrat och jag tjänade
som unga missionärer i Chile
träffade vi en familj på sju
personer i grenen. Modern kom med
sina fem barn till kyrkan varje söndag.
Vi antog att de varit medlemmar en
längre tid. Flera veckor senare fick vi
veta att de inte var döpta.
Vi tog omedelbart kontakt med
familjen och frågade om vi fick
komma hem till dem och undervisa
dem. Fadern var inte intresserad av att
lära sig något om evangeliet men hade
inget emot att vi undervisade hans
familj.
Syster Ramirez gick snabbt framåt i
vår undervisning. Hon var ivrig att lära
sig alla lärdomar som vi förklarade. En
kväll när vi diskuterade barndop förklarade
vi att små barn är utan skuld
och att de inte behöver döpas. Vi bad
henne läsa i Moronis bok:
”Se, jag säger dig att detta skall
ni lära: Omvändelse och dop är för
dem som är ansvariga och i stånd
att begå synd. Ja, lär föräldrar att de
måste omvända sig och bli döpta
och ödmjuka sig som sina små barn.
Då skall de alla bli frälsta med sina
små barn.
Och deras små barn behöver
varken omvändelse eller dop. Se,
dopet är till omvändelse för att uppfylla
buden och leder till syndernas
förlåtelse.
Men små barn är levande i Kristus
ända från världens grundläggning. Om
inte skulle Gud vara en partisk Gud
som har anseende till person. Ty hur
många små barn har inte dött utan
dopet!” 1
Efter att ha läst dessa verser började
syster Ramirez gråta. Min kamrat
och jag stod handfallna. Jag frågade:
”Syster Ramirez, har vi sagt eller gjort
något som sårat dig?”
Hon sade: ”Nej då, ni har inte gjort
något fel. För sex år sedan födde jag
en liten pojke. Han dog innan vi hann
få honom döpt. Vår präst sade oss att
eftersom han inte blivit döpt skulle
han vara förlorad i all evighet. I sex
år har jag burit på denna smärta och
skuld. Efter att ha läst dessa verser vet
jag genom den Helige Andens kraft att
det är sant. Jag har känt en stor tyngd
tas bort från mig, och dessa tårar är
glädjetårar.”
Jag kom ihåg profeten Joseph
Smiths ord då han undervisade om
November 2012
15