Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

världsliga motiv smyga sig in i mitt liv.
Ett var ett mycket bra jobberbjudande
som kom i slutet av mitt femte år som
rektor för Ricks College. Jag övervägde
erbjudandet, bad om det och tog till
och med upp det med första presidentskapet.
De svarade med värme och lite
humor, men gav mig ingen vägledning.
President Spencer W. Kimball lyssnade
när jag beskrev erbjudandet jag hade
fått av ett stort bolag och sade: ”Tja,
Hal, det låter som en underbar möjlighet!
Och om vi behöver dig någon
gång så vet vi var du är.” De skulle
veta var jag var, men min längtan efter
framgång i yrkeslivet kunde bli till en
tronhimmel som gjorde det svårt för
mig att hitta Gud och svårare att lyssna
till och följa hans maningar.
Min hustru förstod det här och
kände starkt att vi inte borde lämna
Ricks College. Jag sade: ”Det räcker
för mig.” Men hon insisterade klokt
nog på att jag måste få ett eget svar.
Så jag bad igen. Den här gången
fick jag vägledning i form av en röst
i mitt sinne som sade: ”Jag låter dig
stanna på Ricks College lite längre.”
Mina personliga ambitioner kunde
ha fördunklat min syn på verkligheten
och gjort det svårt för mig att
få uppenbarelse.
Trettio dagar efter att jag inspirerades
att tacka nej till jobberbjudandet
och stanna på Ricks College brast den
närliggande Tetondammen. Gud visste
att dammen skulle brista och att hundratals
människor skulle behöva hjälp.
Han lät mig söka råd och få hans godkännande
att stanna på Ricks College.
Han kände till alla anledningar till
varför mitt tjänande där skulle vara
värdefullt på skolan och i Rexburg. Jag
var alltså där så att jag ofta kunde be
min himmelske Fader om att jag skulle
få vara det redskap som han behövde
för att hjälpa dem vars fastigheter och
liv hade drabbats. Jag tillbringade timmar
tillsammans med andra för att ta
bort lera och vatten från hemmen. Min
önskan att veta och göra hans vilja gav
mig möjlighet att utvidga min egen själ.
Den händelsen belyser ett annat
sätt som vi kan skapa ett hinder mot
att lära känna Guds vilja eller känna
hans kärlek till oss: Vi kan inte envisas
med vår tidsplan istället för Herrens.
Jag trodde att jag hade tillbringat tillräckligt
med tid på att tjäna i Rexburg
och var angelägen om att gå vidare.
Ibland när vi envisas med att handla
efter vår egen tidsplan kan det hindra
oss från att se vad han vill med vårt liv.
I fängelset i Liberty bad profeten
Joseph Herren att bestraffa dem
som förföljde kyrkans medlemmar i
Missouri. Han bad om påtaglig och
hastig vedergällning. Men Herren svarade
med att om ”några få år härefter” 4
skulle han ta hand om kyrkans fiender
där. I 24:e och 25:e versen i kapitel
121 i Läran och förbunden säger han:
”Se, mina ögon skådar och känner
alla deras gärningar, och jag har en
hastig dom i beredskap för dem alla
när tiden är inne,
ty det finns en tid fastställd för var
och en efter hans gärningar.” 5
Vi tar bort tronhimlen när vi känner
och ber ”ske din vilja” och ”när din tid
är inne”. Hans tid borde vara snart nog
för oss eftersom vi vet att han bara vill
vårt bästa.
En av mina svärdöttrar kände under
många år att Herren hade satt en
tronhimmel över henne. Hon var en
ung trebarnsmor som längtade efter fler
barn. Efter två missfall blev hennes vädjande
böner ångestfyllda. Fler ofruktsamma
år förde med sig ilska över
situationen. När hennes yngsta började
skolan kändes det som om hemmets
tomhet hånade hennes mål som
mamma — det gjorde också bekantas
oplanerade och till och med ovälkomna
graviditeter. Hon kände sig lika
hängiven och helgad som Maria, som
förkunnade: ”Se, jag är Herrens tjänarinna.”
6 Men trots att hon sade dessa
ord i sitt hjärta hörde hon inget svar.
För att uppmuntra henne bad
hennes man henne att följa med på en
jobbresa till Kalifornien. Medan han
satt i möte efter möte gick hon längs
November 2012
73