Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Generalkonferenstal - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
igen och uttryckte sin förvåning. Och<br />
likadant var det med resten av de fyra<br />
bröderna.<br />
Efter mötet fick president Tanner<br />
och jag möjlighet att gratulera dessa<br />
fyra bröder. De hade visat att människor<br />
kan förändras.<br />
Under 1940- och 1950-talet var en<br />
amerikansk fängelsedirektör, Clinton<br />
Duffy, känd för sitt arbete med att<br />
rehabilitera männen i sitt fängelse.<br />
En kritiker sade: ”Du borde veta att<br />
leopardens fläckar aldrig går ur!”<br />
Direktör Duffy svarade: ”Du borde<br />
veta att jag inte arbetar med leoparder.<br />
Jag arbetar med människor, och människor<br />
förändras varje dag.” 1<br />
För många år sedan hade jag<br />
möjlighet att verka som president för<br />
Kanadamissionen. Där hade vi en gren<br />
med mycket få prästadömsbärare. Det<br />
var alltid en missionär som presiderade<br />
över grenen. Jag fick ett starkt intryck<br />
av att det behövde vara en medlem i<br />
grenen som presiderade där.<br />
Det fanns en vuxen medlem i<br />
grenen som var diakon i aronska<br />
prästadömet, men han hade inte varit<br />
närvarande eller deltagit tillräckligt<br />
mycket för att avancera inom prästadömet.<br />
Jag kände mig inspirerad att<br />
kalla honom som grenspresident. Jag<br />
ska alltid minnas dagen när jag intervjuade<br />
honom. Jag sade att Herren<br />
hade inspirerat mig att kalla honom<br />
att bli president för grenen. Efter flera<br />
protester från hans sida och stor uppmuntran<br />
från hans hustru, sade han<br />
att han skulle göra det. Jag ordinerade<br />
honom till präst.<br />
Det var början på en ny dag för<br />
den mannen. Hans liv kom snabbt i<br />
ordning och han försäkrade mig att<br />
han skulle följa buden så som han förväntades<br />
följa dem. Inom några månader<br />
ordinerades han till äldste. Han<br />
och hans hustru och barn besökte så<br />
småningom templet och beseglades.<br />
Deras barn verkade som missionärer<br />
och gifte sig i Herrens hus.<br />
Om vi låter våra bröder veta att<br />
de behövs och är uppskattade kan<br />
det ibland hjälpa dem att ta steget<br />
mot engagemang och full aktivitet.<br />
Detsamma kan sägas om prästadömsbärare<br />
oavsett ålder. Det är vårt<br />
ansvar att ge dem möjligheter att leva<br />
så som de borde. Vi kan hjälpa dem<br />
övervinna sina tillkortakommanden. Vi<br />
måste utveckla förmågan att se människor,<br />
inte sådana de är just nu utan<br />
sådana som de kan bli när de får ett<br />
vittnesbörd om Kristi evangelium.<br />
En gång var jag med på ett möte<br />
i Leadville i Colorado. Leadville är<br />
beläget på 3000 meters höjd över<br />
havet. Jag minns just det här mötet<br />
på grund av det höga läget, men jag<br />
minns det också på grund av vad som<br />
hände den kvällen. Det var bara ett<br />
litet antal prästadömsbärare närvarande.<br />
Liksom fallet var med grenen<br />
i Kanadamissionen, presiderade en<br />
missionär över den här grenen, och<br />
så hade det alltid varit.<br />
Den kvällen hade vi ett härligt<br />
möte, men när vi sjöng avslutningspsalmen<br />
fick jag inspirationen att en<br />
lokal broder borde presidera över<br />
grenen. Jag vände mig mot missionspresidenten<br />
och frågade: ”Finns det<br />
November 2012<br />
69
Change language