Smärta vid cancersjukdom - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Opioidreceptorer deltar i regleringen av smärtimpulser i CNS på flera nivåer. Man har på senare
tid även funnit opioidreceptorer i perifer vävnad. Opioider binds till my-, kappa- eller deltareceptorer,
men den huvudsakliga analgetiska verkan hos opioider tycks vara medierad via myreceptorn.
2.2. Perifera smärtbanor
De perifera smärtnerverna utgörs av två principiellt olika fibrer, A-delta och C-fibrer, se fig. 2.
A-delta fibrerna är myelinförsedda och förmedlar smärta till CNS snabbt (5–25m/s). Man tror att
A-delta fibrerna aktiverar somatosensoriska cortex med distinkt smärtlokalisation, t.ex. den
initiala smärtan vid akut skada.
C-fibrerna är tunnare och omyeliniserade och leder smärtimpulserna långsammare (0,1–2m/s).
Dessa ger upphov till aktivitet i mer diffusa, subcortikala områden och orsakar den mer dova,
diffust lokaliserade, efterföljande smärtan.
En tredje typ av nervfibrer är A-beta som är grova och myeliniserade och har hög ledningshastighet
(35–75m/s). Dessa leder information om temperatur och beröring och har betydelse för
behandling av smärta.
Fig. 2. De nociceptiva afferenterna är av två slag – tunna myeliniserade A-delta fibrer och omyeliniserade C-fibrer.
Receptorstrukturerna, nociceptorerna, utgörs av fria, nakna, nervändslut. Ur Hansson P: Nociceptiv och neurogen
smärta.
2