Smärta vid cancersjukdom - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

patient som anhöriga blir informerade om denna trötthet och att den kan förväntas vara av övergående
natur.
Tröttheten är ett förväntat symtom när behandlingen påbörjas eller dosen ökas. Man måste informera
om att den är ofrånkomlig men som regel övergående.
"Morfin skall endast användas i sjukdomens terminalstadier!”
Denna missuppfattning är ännu idag inte helt ovanlig. Den bygger på tron att man snabbt utvecklar
tolerans mot den analgetiska effekten. Ordineras opioid för tidigt i sjukdomsförloppet, har man sedan
inget alternativ att ta till när smärtorna blir mycket svåra. Inadekvat opioidbehandling av svår smärta
kan skapa ny smärta.
Idag anser man att det är direkt felaktigt att endast reservera morfinet för sjukdomens absoluta slutfas.
"Man skall alltid potentiera morfinet med ett neuroleptikum! "
Rädsla för att öka doserna till "alltför höga" nivåer ligger ofta bakom denna missuppfattning. Genom
kombinationen skulle man kunna hålla dosen "så låg som möjligt". Övertygande dokumentation som
ger stöd för ett sådant handlingssätt finns inte, och empiriskt har man funnit att någon "övre gräns" för
doseringen av opioider inte existerar. En förutsättning är givetvis att smärtbehandlingen sköts på ett
korrekt sätt och att opioider ger en "äkta" analgesi utan att föror- saka oacceptabla bieffekter.
Neuroleptika skall inte användas rutinmässigt i kombination med opioidanalgetika med målsättning
att försöka hålla dosen av "stark" opioid så låg som möjligt!
"Morfin kan lindra alla typer av smärtor”
Vissa smärttyper svarar mycket dåligt eller kanske inte alls på behandling med opioid. Ett exempel är
den renodlat neurogena smärtan. I de fall man kan notera en viss analgetisk effekt vid neurogen
smärta kan detta bero på att en nociceptiv komponent finns med i bilden.
27