Smärta vid cancersjukdom - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

4. Farmakologi
Vid farmakologisk behandling av smärta syftar man till att erhålla en stabil terapeutisk
plasmakoncentration av det verksamma medlet. Olika individer reagerar olika på farmakologisk
behandling. Detta kan innebära att en individ får otillräcklig effekt av en given dos av ett läkemedel
medan någon annan kan få kraftiga biverkningar av samma dos. En rad faktorer har inverkan på hur
läkemedlet påverkar kroppen. All läkemedelsbehandling måste därför anpassas individuellt för varje
patient och detta gäller inte minst vid behandling av tumörrelaterad smärta. Kunskaper i
grundläggande läkemedelslära är en förutsättning för att detta ska kunna ske på bästa sätt.
Man brukar tala om farmakokinetik och farmakodynamik.
Farmakokinetik – vad kroppen gör med läkemedlet.
Farmakodynamik – vad läkemedlet gör med kroppen.
4.1. Administrationssätt
Läkemedel kan administreras på olika sätt. Det kan ske peroralt genom tabletter, kapslar, mixtur och
olika depotpreparationer. Sublinguala beredningar kan ge möjlighet till snabb effekt. Ett läkemedel
kan ges rektalt i form av stolpiller eller klysma. Parenteral administrering kan ske transdermalt i
plåsterform eller genom subkutana, intramuskulära eller intravenösa infarter. Via speciellt anlagda
katetrar kan läkemedlet appliceras direkt epiduralt eller intratekalt. Bra hjälpmedel är
infusionspumpar för subkutan, intravenös eller epidural/intratekal administrering. Andra
beredningsformer tillåter nasal administrering och läkemedlet kan förstås också deponeras lokalt på
t.ex. hud eller sårytor.
4.2. Tid till effekt
Absorption
Enteral absorption av läkemedel sker huvudsakligen i tunntarmen och efter passage genom
tarmepitelet tas medlet upp i blodbanan för vidare distribution. Läkemedel som administreras i fast
form måste lösas upp innan det kan passera cellmembranet och denna upplösning sker huvudsakligen
i magsäcken. Upptag av läkemedel, absorption kan ske genom två olika transportmekanismer över
cellmembranet.
Passiv diffusion innebär att substansen fördelar sig på båda sidor om cellmembranet utifrån de
koncentrationer av ämnet som finns på vardera sidan. Det finns en fysikalisk strävan att utjämna
koncentrationskillnaden och den passiva diffusionen är beroende av faktorer som graden av
koncentrationsskillnad, fettlöslighet hos substansen, molekylstorlek och form, laddning etc. Passiv
diffusion är inte energikrävande.
Aktiv transport å andra sidan innebär att substansen utnyttjar särskilda transportmekanismer i
cellmembranet och den viktiga skillnaden mot passiv diffusion är att aktiv transport kan ske mot en
koncentrationsgradient. Aktiv transport är energikrävande.
1