Smärta vid cancersjukdom - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

11.3.3. Andning/cirkulation
När en smärtpåverkad patient verbalt inte kan göra sig uppmärksammad, är det viktigt att följa
puls, blodtryck, andning och notera om patienten är kallsvettig. Det är viktigt att vara medveten
och uppmärksam på risken för opioidorsakad andningsdepression, även om den är liten. Se 5.5.2.
11.3.4. Nutrition
Många patienter förknippar opioidpreparat med illamående och även här krävs information och
förebyggande medicinering.
Det är viktigt att kartlägga vad patienten påverkas av positivt och negativt. Vad gör att
patienten får mataversioner, hur mår patienten av detta? Besväras han/hon av illamående och
kräkningar, eller är smaken förändrad?
Den direkt illamåendeframkallande effekten av opioider klingar i allmänhet av efter 5–7 dygns
medicinering, då kräkcentrum anpassat sig. Ett effektivt antiemetikum kan därför trappas ut efter
ungefär en vecka. Patienten förskonas därmed från risken ev ett intensivt obehag i form av illamående
och kräkningar, som kan orsaka såväl besvikelse som avbrott i opioidtillförseln med risk
för smärtgenombrott.
I många fall kan det vara svårt för den sjuke att äta och dricka. Lider man dessutom av smärta
som tar ork och kraft kan lusten att äta vara helt borta. Vad man som vårdpersonal måste tänka på
är att göra en ordentlig nutritionsanamnes för att sedan kunna ställa realistiska mål för patientens
vätske- och kaloriintag.
• Vad vägde patienten före sjukdomen?
• Vad väger patienten nu, vad skall patienten väga enligt body mass index (BMI)?
• Hur ser munhålans status ut?
Dietisten är en ovärderlig källa som skall kopplas in tidigt i teamet för att ”mota Olle i grind” och
tipsa patienten om åtgärder.
Muntorrhet är en ofta förekommande biverkan av analgetika men kan också bero på minskat
vätskeintag, infektioner i mun och svalg o.s.v. För många patienter blir muntorrheten plågsam
och därtill generande för talet. Även svampinfektion i munhålan är vanligt förekommande vid
cancersjukdom och bör åtgärdas snabbt.
11.3.5. Elimination
All opioidmedicinering medför risk för förstoppning. Den peristaltiska aktiviteten liksom den
gastrointestinala sekretionen minskar. Tonus i mag-tarmkanalens glatta muskulatur ökar och
passagen genom tarmen bromsas upp. Det är därför viktigt att läkaren när denne ordinerar
opioidpreparat även ordinerar någon typ av laxantia. Denna profylax skall sedan noga schemaläggas
och kontinuerligt följas.
3