Smärta vid cancersjukdom - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

9. Psykosocialt omhändertagande
9.1. Psykologiska aspekter på smärtbehandling
Undersökningar har visat att patienter med cancer ofta samtidigt plågas av flera typer av smärta.
Förutom den somatiska smärtan finns också psykologiska, sociala och andliga/existentiella
komponenter, som kan vara betydelsefulla och inverka på smärtupplevelsen och förvärra den.
9.1.1. Krisen
Den psykiska kris som uppstår vid medvetenhet om en livshotande sjukdom brukar delas upp i
fyra faser enligt kristeorin.
1. Chockfasen
Varar de första timmarna eller dagarna efter beskedet. Den nya verkligheten tas inte in utan hålls
på avstånd. Patienten lever ”som i en glaskupa”.
2. Reaktionsfasen
Inträder efter chockfasen och vara i veckor till månader. När hot om förintelse, förlust, separation,
förlust av kontroll etc. drabbar jaget uppstår ångest. De yttringar som märks utåt är försvarsmekanismer
(bortträngning, förnekande intellektualisering och isolering, förskjutning, projektion
m.fl.). Frågor om ”varför” kommer med vrede, bitterhet, skuld, förtvivlan. Regression (i jagets
tjänst) ger skydd mot ångest och ger förmåga att ta emot hjälp. Försvar mot ångesten leder till
energiförlust med oförmåga att klara av vardagslivets alla uppgifter.
3. Bearbetningsfasen
Följer på reaktionsfasen och varar i månader till år. Man går igenom och tar in det som har hänt.
Man inser att man har förändrats och är annorlunda än de friska runt omkring. Så småningom
kan man finna sig, kanske acceptera situationen och sörja förlusterna.
4. Nyorienteringsfasen
Kommer efter bearbetningsfasen. Man börjar vända sig utåt igen, konfronterar sitt nya jag med
gamla och nya situationer. Man konfronteras med omgivningen och söker efter mening och sammanhang.
Livskänslan kan stundtals vara stark.
Kristeorin kan inte täcka alla problem och upplevelser hos en människa, som har fått besked om
en livshotande sjukdom, men den ger en god stomme för förståelse av de skeenden och den
utveckling som människor går igenom i samband med svår sjukdom. De olika faserna har inga
tydliga gränser.
9.1.2. Coping
Coping är en term för förståelsen av alla de sätt människor har för att klara påfrestande situationer
och ångest. Långt ifrån alla patienter upplever ångest eller ångestsymptom. Den ångest som
väcks av livshot och hotande förlust blir en signal, en drivkraft till handlande, s.k. strategier för
”coping”. Dessa strategier kan vara mer eller mindre ändamålsenliga men fyller alla en funktion
att skydda individen från psykisk insufficiens och psykiska symtom (ångest, depression) och
hjälper henne att ”överleva som person”.
Bland en mångfald olika copingstrategier kan nämnas: att skaffa mer information, att söka stöd
hos andra, att protestera, att försöka glömma, att döva sig med alkohol eller droger, att skylla på
andra, att lägga skulden på sig själv, att försöka behålla kontrollen, att resignera, att underordna
1