Smärta vid cancersjukdom - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

sig och att ta emot hjälp. Urvalet av copingstategier är begränsat för varje individ, medan vi som
vårdpersonal får uppleva ett obegränsat antal copingstrategier. Omgivningen kan behöva hjälpa
till med att stärka patientens copingmönster.
Psykiska faktorer påverkar med andra ord smärtan genom att dels sänka tröskeln för alla obehag,
dels minska toleransen mot en given smärtsignal. Man bör således skilja mellan smärtsignalen
och toleransen mot densamma. Det finns en föreställning om att omvårdnad kan ersätta en somatisk
behandling av smärtan men detta motbevisas t.ex. av undersökningar på barn, som i svåra
smärtsituationer visar mycket hög preferens för analgetika när alternativ som mamma, pappa och
annan toleransökande insats erbjuds. ”Det var ju skönt att ha mamma och pappa i närheten när
det gjorde ont, men det var ju inte så mycket de kunde göra åt smärtan!”
För att stå ut med smärta krävs psykisk kraft. Långvariga smärttillstånd leder till kraftdränage.
Ingen psykisk energi finns över till andra delar av livet och patienten kan te sig deprimerad.
Smärtan leder också till koncentrationssvårigheter med självupptagenhet och reservation i de
personliga relationerna. Smärtan blir, om den är svår eller långvarig, en signal om kontrollförlust,
utsatthet och död.
Psykiska faktorer kan också öka spänningen i muskulaturen, vilket både i sig själv kan ge smärta
men framförallt öka upplevelsen av redan befintlig smärta. Dessutom kan kroppens kampberedskap
ge andra fysiologiska symtom som hjärtklappning, hyperventilation, yrsel etc. Utan
detaljerad information kan man inte förstå vad ens egen kropp utsätts för, istället känner man sig
utsatt, ångestfylld och förvirrad och smärtan blir då något som bekräftar dessa känslor.
2