Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

13
tid. Det som ansågs kvinnligt i exempelvis Jämtland för hundra år sedan behöver
inte ha samma innebörd idag.
Teorin är även känslig för andra aspekter som etnisk och kulturell bakgrund,
ålder etc. Alla män är inte överordnade alla kvinnor. En analys av de strukturella
könen visar att positioner av makt och inflytande huvudsakligen är besatta av män
från den dominerande etniska gruppen. I västerländs kultur oftast av vita män från
högre klasser. Därunder befinner sig män och kvinnor i komplicerade relationer. I
dessa komplicerade relationer har dock alltid kön betydelse. På vilket sätt och hur
”kön” yttrar sig, i exempelvis skolans och förskolans olika rum, det är något som
måste utforskas i varje enskilt fall och i varje enskild kontext. Här finns en diskussion
bland de feministiska forskarna om såväl fördelar som risker med en ansats som
denna. Fördelarna är att maktrelationer även mellan kvinnor synliggörs och att
denna insikt leder till en förståelse för att kvinnor inte självklart har samma emancipatoriska
mål. Risken är att ”kvinnor” som kategori försvinner och att maktrelationer
mellan könen osynliggörs. (Jmf Fraser & Nicholson 1989)
I vårt projekt har vi sökt efter de villkor och handlingar som skapar åtskillnad
mellan könen. Vi har även efterforskat skillnader inom och likheter mellan grupperna.
Det är viktigt att förstå dessa fenomen i relation till lokal kontext, eftersom de kan ta
sig många uttryck och variera mellan olika kontext. De strategier människor tar till
på lokal nivå visar sig sammantagna i de siffror som statistiska centralbyrån publicerar
om strukturella kön. Där syns tydligt att kön är en asymmetrisk relation som på
samhällelig nivå kan beskrivas i termer av segregation och hierarki.
Ett begrepp vi använt oss av i projektet för att beskriva dessa yttringar är könskoreografi.
Könskoreografin är resultatet av de formella och informella regler som
beskriver de turer och steg som de inblandade skapat och konstituerat som möjliga
att göra för olika personer i lokala kontext som exempelvis barn och vuxna i enskilda
skolrum. Det kan handla om sätt att uttrycka sig i ord och handling och hur man
kan relatera till varandra. Uttryckt på detta sätt kan begreppen diskurs och diskursiva
praktiker ses som synonyma med könskoreografi.
Berit Ås (1982) begrepp om olika härskartekniker har varit användbara för att synliggöra
konkreta handlingar i klassrummen. Kortfattat innebär dessa: Osynliggörande
pågår när människor blir bortglömda, förbigångna eller ”överkörda”. Det kan även
handla om att förtiga vissa människors insatser som flickors insatser i klassrummen
och kvinnors insatser i hemmen. Förlöjligande innebär att människors blir hånade
eller utskrattade för någon handling eller att de får olika epitet påklistrade på sig.
Undanhållande av information försiggår när människor undanhålls viktig information
på en arbetsplats som mötestider, frågor på dagordningen, information om viktiga
beslut. Dubbelbestraffade blir människor, som får höra att de gör fel hur de än gör.
Flickor får exempelvis ofta höra att det inte är bra att vara tyst flicka i klassrummet,
men det är heller inte riktigt bra att som flicka ta för sig som många pojkar gör.
Påförande av skuld och skam innebär exempelvis att människor får skulden för att de
inte själva skaffat sig den information som medvetet undanhållits dem och samtidigt
blir förlöjligade för sitt beteende, som anses falla utanför normen för det normala.
Om lärare vill uppnå skollagens och läroplanens mål om jämställdhet, så måste
lärare kartlägga den könskoreografi som reglerar kommunikativa relationella handlingarna
i skolans olika rum. Som ovan beskrivits är det realistiskt att tänka sig att