Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

65
förhållningssätt till flickor och pojkar. Vilka förväntningar vi har på dem ”våra fördomar”
och hur vi bemöter deras olika beteende. Vi pedagoger och andra vuxna
påverkar till en stor den synen som barnen får om sig själva som könsvarelser. Hur
flickor och pojkar skall vara blir på det viset självuppfyllande. Det handlar för oss
om att vi måste lära oss se orättvisor mellan könen, våga synliggöra våra egna brister
och misstag i mötet med pojkar och flickor och utifrån dessa insikter förändra vårt
sätt att bemöta flickor och pojkar.
Vi har upptäckt att vi inte kontrollerar flickor på samma sätt som vi gör med
pojkarna. Vi tar för givet att flickor kan ta ansvar och att de kan respektera andra.
Vi låter flickorna vara inne själva utan att vi ens ifrågasätter det, men om någon
pojke vill detsamma så överväger vi detta noggrant. Vad gäller pojkarna frågar vi oss
varje gång, om han verkligen klarar att vara inomhus utan en vuxen i närheten.
Sådana här händelser upptäcker vi ständigt i vårat arbete.
I början av vårt projekt, trodde vi att orsaken till att pojkarna tog mer tid av oss
och att pojkarnas intressen behov ofta blev normen för vår verksamhet berodde på
att det fanns många pojkar på vår avdelning. Nu menar vi att det inte är antalet av
ett visst kön som styr vårt förhållningssätt mot flickor och pojkar, utan de könssymboler
som blir förebilder för hur flickor och pojkar ska vara, behandlas och bemötas.
På vår avdelning är dock inte alla pojkar som är ”tidstjuvar” och har behov att härska,
men vi ser över lag att pojkarna tar en stor plats hos oss.
Vi har även upptäckt att det i stressade situationer är lätt att man faller in i sitt
gamla könsrollstänkanden16 . Skillnaden är att vi idag ofta upptäcker att vi bemöter
flickor och pojkar olika. Vi blir också men vi blir mer och mer medvetna om hur vi
kan bemöta pojkar och flickor i sådana situationer. Man tror många gånger att man
måste göra så stora förändringar i själva verksamheten, men vi har insett att det är i
de små vardagliga situationerna, i de informella mötena med barnen, som vi pedagoger
lättast kan påverka i rätt riktning.
Vår hypotes stämde inte riktigt. Vi var inte så jämställda, som vi trodde. Vi gjorde
större skillnader på flickor och pojkar än vi trodde. I denna rapport har vi valt att
redogöra och fokusera på de positiva händelserna och resultaten som har fört vårt
jämställdhetsarbete framåt.
Fortsatt arbete
Vi kommer att fortsätta arbetet kring jämställdhet och med de nya frågor som dykt
upp på vår avdelning. I framtiden kommer även hela enheten, tio avdelningar, att få
ta del av vårt material från Vidgade Vyer projektet, och följa upp och arbeta vidare
med det.
Med våra nya insikter kommer vi kunna bemöta de nya barn som kommer till
vår avdelning med vårt nya förhållningssätt hoppas vi kunna arbeta mer jämställt
redan från början med de barn som kommer till oss.
16) Dagboksanteckningar ”Ivar”, ”Tamburen”