Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

86
resonerar sig fram till lösningar på olika problem som dyker upp och tröstar varandra
om någon blir ledsen. De olika datainsamlingarna visade att barnen tidigt är på
det klara med könskoreografins turer och steg. Belysande är leken med bilderna på
flanellograftavlan i en av förskolorna. Där hade även så små barn som två och halvt
åringar helt klart för sig vilka maskiner och redkap som skall paras ihop med mammor
respektive pappor.
Särskilt förskolepersonalen uppmärksammar hur barnens språk utvecklas olika
och hur könskoreografin bidrar till detta. Den huvudtendens de finner är att flickorna,
som gärna är förskolefröknarna till hjälp, utvecklar ett mer elaborerat språk
under samtalen med de vuxna och med varandra. Flickorna använder också språklig
kommunikation i större utsträckning och klarar av att resonera sig fram till regler
för samarbete och tuordning under den fria leken. De tycks också utveckla en större
empatisk förmåga i det att de gärna gav en ledsen kamrat några tröstande ord. Detta
utesluter naturligtvis inte att även pojkarna kan känna empati. Det projektdeltagarna
kunde konstatera var att de mer sällan visade tecken på detta. Pojkarna utvecklar
i jämförelse med flickorna ett torftigare språk. Många pojkar använder korta kommandoord,
när de vill synliggöra sina behov. Matsituationerna på en av förskolorna
är belysande exempel på detta. De vuxna upptäcker också att de själva utvecklat en
vana att bemöta pojkarna på samma sätt med korta tillsägelser och kommandon och
att de inte resonerar och förklarar för dem vilka regler som ligger till grund för tillsägelserna,
vilket de gör när de kommunicerar med flickorna.
Även om vi kunde finna att många av huvudtendenserna i könsmaktordningen
var desamma i de olika barngrupperna fanns dock vissa skillnader. En av förskolorna
tog emot invandrarfamiljer och där fanns även inslag av främlingsfientliga attityder.
Personalen upptäckte dock tendenserna omedelbart och vidtog åtgärder. Främlingsfientliga
attityder kan ha legat latenta i även i de övriga barngrupperna, men de blev
inte lika synliga då barngrupperna var etniskt homogena. I det projekt där personal
från grundskola och fritidshem samarbetade utvecklades mobbning, då de kvinnliga
lärarna försökte motverka tre ledarpojkars dominans i barngruppen. Pojkarna tog
strid för sina maktpositioner och började trakassera såväl de kvinnliga lärarna som
sina klasskamrater. Flickorna var särskilt utsatta. För att klara de tre pojkarnas allt
mer accelererande våld valde pojkarna att underordna sig pojkledarna, medan vissa
flickor valde att visa dem beundran. Lärarna stod dock på sig och visade att de inte
tolererade pojkarnas symboliska och fysiska våld. De tog hjälp av övriga lärare och
såg till att det alltid fanns vuxna ute på skolgården under raster. Särskilt flickornas
föräldrar var också ett stöd. I glesbygdsskolan i Härjedalen drogs hela samhället in i
arbetet. Det stora problemet i bygden är den stora avflyttningen av kvinnor och alkoholmissbruket
bland många av de män som väljer att stanna kvar i bygden. Arbetsdelningen
mellan könen är också mer uttalad i den meningen att kvinnorna har ett
mycket stort ansvar för såväl familj som infrastrukturen i bygden som enhet. Männen
är i stor utsträckning frånvarande i veckorna, då många arbetar i Norge och på
helgerna ägnar sig åt sina huvudintressen fiske och jakt. Lärarna i glesbygdsskolan
tog fasta på relationsproblematiken mellan kvinnor och män i sina aktioner på skolan,
där dans- och middags aktionerna blev väldigt populära bland både barn och
vuxna.
När det handlat om att genomföra aktioner för förändring av könskoreografin