Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

82
Pojkarna har successivt gjort stora framsteg. Bland pojkarna ser vi störst utveckling
hos de något yngre, 3-4 åringarna. Bara genom att vi vuxna ger barnen chansen så
klarar de av mer än vi tror. Om vi tar det lugnt och visar barnen tålamod så lär de
sig att vänta på sin tur utan att bli frustrerade. De kan under tiden de väntar på
maten sitta och småprata med sin bordsgranne utan att vara fixerade vid att snabbt få
mat. Den vuxne föregår med gott exempel genom att också vänta på sin tur och
använda ett trevligt ordval och en lugn samtalston. Vi överför det genomarbetade
arbetssättet vid matborden till alla andra situationer i vår verksamhet genom att vi
ger både flickor och pojkar tid och chans att försöka själva och inte genast servar
dem.
I den mån vi har arbetat med flick- och pojkgrupper har vi sett att det har varit
lättare för flickorna att vara med på grovmotoriska aktiviteter än det har varit för
pojkarna att vara med på finmotoriska aktiviteter. Det har varit lätt att motivera
flickorna och de flesta har verkat trivas med det. Många av flickorna kan t. ex.
snickra självmant.
Däremot har vi haft svårare att motivera de största pojkarna att ägna sig åt finmotoriska
aktiviteter (framför allt att sy). De mindre pojkarna är dock mera öppna
för nya förslag och har lättare att prova på det som erbjuds. Att det har varit så tror
vi kan bero på att vi vuxna har erbjudit alla barn mycket mer grovmotoriska aktiviteter
än finmotoriska aktiviteter p g a att vi har tyckt att det har varit roligare. Det vi
nu måste utveckla i vårt arbetssätt är att se till att både fin- och grovmotoriska lekar
och aktiviteter får plats och ges lika stort utrymme.
Ett alldeles nytt framsteg för de största pojkarna är att de nyligen provade på att
sy!
Vi anser att det är en stor fördel i arbetet mot ett mer jämställt samhälle att det
finns tre manliga förskollärare, en/avdelning, på vår förskola. Det blir lättare för
flickorna och pojkarna att se män göra sånt som anses traditionellt kvinnligt och se
kvinnor göra sånt som anses traditionellt manligt, t. ex att se män byta blöjor eller
sätta sig och sy och se kvinnor snickra och bygga kojor.
Vi är medvetna om att det inte självklart blir mer jämställt bara för att det finns
personal av båda könen. De traditionella könsrollerna kan istället förstärkas. Detta
måste vi vara uppmärksamma på och istället ta tillvara möjligheterna som det ger,
för att bryta traditionella könsmönster. Vi är viktiga förebilder och måste föregå med
gott exempel om vi ska kunna förändra barnens värld! Att detta är viktigt för både
flickor och pojkar är vi övertygade om, eftersom många barn i dagens samhälle lever
med endast en förälder.
Vi tycker att vi har kommit en bra bit på vägen mot en jämställd barngrupp när
vi nu ser att flickorna ”busar till” bl. a. vid matbordet, att de protesterar och talar om
vad de vill och inte vill. De syns och hörs!! Vi ser också många ljusglimtar i pojkarnas
beteende när de självmant kan hjälpa varandra! Vi personal har blivit medvetna
om hur vi själva och samhället runtomkring oss skapar kön. Det hjälper oss att se
ojämställda situationer i det vardagliga arbetet med barnen vilket är en förutsättning
för att vi ska kunna förändra oss och vårt arbetssätt.