Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

80
”Jodå, försök du. Jag vet att du kan”, sade den vuxne.
”Nää, jag kan inte”.
”Gör som du gör när du är i ”snicken” och sågar, ta kniven och såga itu köttfärslimpan”,
sade den vuxne.
Då vände sig Filip mot Willy och sade:
”Jag kan hjälpa dig!”
Filip tog Willys kniv och gaffel och delade köttfärslimpan.
Genom att den vuxne inte automatiskt ryckte in för att hjälpa fick först och främst
Willy chansen att försöka själv och sedan fick Filip chansen att hjälpa en kompis och
känna stolthet över att få vara duktig. Om vi vuxna tar det lite lugnt och inte stressar
så ger vi barnen större möjligheter till utveckling! Det är inte bara barnen som
behöver tålamod utan även vi vuxna. Ett ytterligare exempel på detta visade sig en
dag när den vuxne vid bordet inte hunnit skala potatisen till Robin, 2 år, innan skålen
med potatisar hade gått runt bordet och kommit fram till Robin. Han tog självmant
en potatis och skalade den med fingrarna!
Vi har också sett att de två 5-åriga pojkarna gärna hjälper de minsta barnen vid
matbordet. Denna dag satt Ludvig, 1 år, Anders, 1 år, Frans, 5 år, och Hans, 5 år, vid
det andra pojkbordet. Precis när vi hade satt oss för att äta så upptäckte den vuxne
att Anders behövde byta blöja. När den vuxne gick från bordet ombads de stora pojkarna
att hjälpa Ludvig med maten.
”Okey” sade både Hans och Frans.
Hans hämtade Ludvigs tallrik och lade upp mat till honom och ställde den framför
Ludvig som började äta. Dessa stora pojkar hjälper också gärna till att duka av bordet.
Medan de vuxna tar hand om de små barnen som ska sova klarar Hans och
Frans själva att duka av bordet. Det är aldrig någon diskussion utan de tar ansvar för
sin tilldelade uppgift.
Flickgrupp och pojkgrupp
Med flickgruppen har vi varit mycket vid bäcken och lekt. De har klättrat över
stock och sten, hoppat över bäcken och ”att akta sig för att ramla i bäcken, var gör
man det om inte så nära bäcken som möjligt!” Flickorna har också fått snickra båtar
som målades och fick segel. Vi gick sedan och sjösatte båtarna i bäcken. Alla dessa
aktiviteter har fungerat mycket bra. Flickorna som var med var Amanda, 5 år,
Agnes,4 år, Lisa, 3 år, Anna, 2 år, och innan hon flyttade även Emma, 4 år. Det har
varit lätt att motivera flickorna att delta i dessa aktiviteter. Med den första flickgruppen
hann vi inte göra lika mycket. Vi var till bäcken en gång och pulsade i djupsnö.
Det var Sara, 6 år, Wilma, 5 år, och Lisa, 2 år, som var med den gången. Sara tyckte
det var jobbigt och hon pratade mest hela tiden om hur mycket bättre det var i södra
Sverige, där hon och hennes familj hade bott tidigare. Där var det lite snö och lätt att
gå. Wilma däremot tyckte att det var roligt och hade pratat mycket hemma om promenaden
efter bäcken.
De tre femåriga pojkarna, Erik, Simon och Stefan fick sy fladdermöss i svart filt.
Erik var mycket entusiastisk och tyckte att det var roligt att sy. Han gjorde klart sin
fladdermus på en dag! Stefan och Simon började också att klippa till fladdermöss i
tyg utan protester men de var inte alls lika ivriga som Erik. Deras fladdermöss blev
aldrig färdiga. Med pojkarna i den barngrupp som vi nu har, har vi inte gjort så