Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

49
hop på sin madrass och kunde åka obehindrat hela tiden. Vi talade om för pojkarna
att dom skulle dela med sig, så att alla fick turas om. Pojkarna reagerade då kraftigt.
De tyckte att flickorna kunde dela sinsemellan, men inte med dom för den här
madrassen var ju deras! Pojkarna verkade uppriktigt förvånade, hur vi kunde föreslå
något sådant, att de skulle dela med sig. Men de gjorde det till sist... Pojkarnas
sätt att uppträda i situationen visar hur de direkt utövar könsmakt mot flickorna,
som får stå tillbaka, och flickorna finner sig i detta. 1
Vår tolkning:
Vår tolkning är att pojkarna i den här stunden tycker att det är deras ”rättighet” att
helt ”köra över” flickorna och att dom på nåt sätt skulle ha större rättigheter just för
att dom är pojkar. Vi förstår vidare varför de tycker så här. När vi tidigare varit på
utflykter har vi tillåtit pojkarna att i större utsträckning än flickorna ta plats, och
detta innebär att pojkarna lär sig att ta för sig, medan flickorna får stå tillbaka. Det
blev en slags aha-upplevelse för oss i arbetslaget, eftersom vi insåg att vi tidigare inte
ens skulle ha uppmärksammat situationen. Vi har tidigare givit pojkarna vårt tysta
medgivande till att utöva könsmakt. (Se Sandra Harding under Analysverktyg
nedan).
Hallsituationen:
På filmerna kunde vi se att situationen i pulkabacken var långt ifrån ovanlig, och att
vi gjorde skillnad mellan könen. Vid påklädningen krävde personalen mer av flickorna
än av pojkarna i samma ålder, vi förväntade oss t. ex. att flickorna skulle klä sig
själva medan pojkarna i större utsträckning blev påklädda. Det visade sig att samtalen
med flickorna var längre och mer ”utsmyckade”. Pojkarna fick kortare och mer
kommandoliknande kommentarer. Flickorna agerade ”hjälpfröknar” och glömde
bort sig själva. Pojkarna behövde träna sig i att vara empatiska och hjälpsamma. Det
var också mer acceptabelt för pojkarna att kliva utanför ramen när det gällde att t ex.
busa el. smita från påklädningen osv. Dessutom hade personalen en tendens att
”hoppa mellan” olika barn när det gällde att hjälpa till i hallen. 2
Vår tolkning:
Vid analys av hallsituationen såg vi att personalen bemötte barnen olika utifrån deras
kön. Vi insåg att könsmakten är så djupt rotad inom oss alla, att vi inte ens var medvetna
om vilka skillnader vi faktiskt gjorde. Dessutom medförde ”hoppandet” mellan
barnen, ett ökat stressmoment för oss alla. Att flickorna agerar hjälpfröknar och
dessutom glömmer bort sig själva innebär att de självklart får den uppoffrande och
vårdande rollen. Även här tillåts pojkarna ta större plats och utrymme, vilket innebär
att flickorna får stå tillbaka.
Vi har filmat barnen i den fria leken. Vi har riggat upp kameran för att vi ville se
hur barnen relaterar till varandra utan vuxens inflytande.
1) Pulkabacken (Deltagande observation nr 1)
2) Hall situationen (Videoupptagning 0:26:07)