Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

Tomas Andersson . Marie-Louise Ewald . Kerstin Falk
67
KAP 7. MAN KANSKE MÅSTE KÖNSSEGREGERA FÖR
ATT BRYTA KÖNSSEGREGERINGEN PÅ SIKT?
Inledning
Vi som deltagit i projektet Vidgade Vyer arbetar på Blå avdelning på en förskola i
Östersund, Jämtland. Vi heter Marie-Louise Ewald, Kerstin Falk och Thomas
Andersson, och är alla tre utbildade förskollärare. Marie-Louise är 53 år och har
arbetat inom yrket i 31 år. Hon är gift och har tre barn; en flicka och två pojkar.
Kerstin är 36 år och har arbetat 16 år som förskollärare. Hon är sambo och har tre
barn; pojkar. Thomas är 32 år och har varit förskollärare i 9 år. Han är ensamstående
utan barn. Marie-Louise och Kerstin har arbetat tillsammans i sex år, Thomas kom
nyligen in i arbetslaget. Under projektets inledningsskede deltog Margaretha Johnsson
men p.g.a. organisationsförändringar inom vår enhet slutade hon sin anställning
hos oss.
Enligt den för förskolan målstyrda Läroplan för förskolan (Lpfö –98), utfärdad av
regeringen och gällande fr.o.m. 1/8 –98, gäller följande: ” En viktig uppgift för verksamheten
är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika
värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden
som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen... ...Vuxnas förhållningssätt
påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i
ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder.” Vi ska således
lyfta fram och synliggöra rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter.
När vi som arbetade på Blå i februari -99 skulle skriva vår egen arbetsplan utifrån
den nya läroplanen för förskolan, hade vi många diskussioner omkring jämställdhet.
Vi började fundera på hur vi behandlade flickor respektive pojkar. Vi trodde att vi
behandlade alla lika utifrån personlighet och inte utifrån kön, och det skrev vi i vår
arbetsplan. När vi sedan i maj -99 var på upptaktsföreläsningen för Vidgade Vyerprojektet
fick vi många aha-upplevelser om hur vi vuxna beter oss mot flickor
respektive pojkar. Vi blev intresserade av att arbeta med jämställdhet för att bli medvetna
om vårt eget förhållningssätt och förhoppningsvis förändra vårt arbetssätt.
Inom Vidgade Vyer-projektet gjorde vi en självrannsakan och diskuterade om vi
verkligen arbetade på det viset i praktiken. Vi återmindes bl. a. följande händelse:
För några år sedan hade vi i vår barngrupp en utåtagerande flicka som vi då tyckte
var mycket jobbig och krävande. När vi började diskutera jämlikhet mellan könen
insåg vi att mycket av det vi tyckte var jobbigt med henne var för att hon var flicka
med det beteendet. Hade hon varit en pojke skulle vi kanske inte ha tyckt att det var
så jobbigt.
Eftersom vi vuxna på förskolan är förebilder för barnen är vårt sätt att agera
mycket viktigt för flickors och pojkars möjligheter att utveckla hela sitt register av
förmågor. Vi vill förändra vårt förhållningssätt så att vi i framtiden bl. a. kommer att
vara lika toleranta mot utåtagerande flickor som utåtagerande pojkar. Det vi vill är