Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

Barnet gör något, testar gränser, gör en aktion för att utröna vad i omgivningen som
är förhandlingsbart. Barnet värderar situationen. Hur och var är motståndet? Barnet
gör ett överslag och överväger om det är värt att fortsätta med liknande aktioner.
Det är precis så det går till när man aktionsforskar, skillnaden är att vi har ett metodspråk
och ett sätt att dokumentera denna handling på.
Problemformulering – Aktion – Datainsamling – Värdering – Nya frågor ställs.
(För ytterligare information om analysverktyg och aktionsforskning se kap 1)
Hur ser könskoreografin ut hos oss på Stormyran ?
Könskoreografi beskriver vilka turer och steg som pojkar och flickor tillåts att ta av
oss pedagoger. Den beskriver hur kön och makthierarki skapas hos våra flickor och
pojkar på Stormyran. Utifrån vår datainsamling kan vi konstatera:
60
Pedagogerna har varit för benägna att se pojkarnas behov före flickornas
Vi pedagoger, har använt oss av flickorna till stöd och hjälp, i våra praktiska sysslor
på förskolan. Ofta har vi tagit för givet att flickan, som är runt tre–fyra år, har kunnat
t. ex. klä sig själv, medan pojken, som är runt fyra–fem år, får ofta vår hjälp. Vi
pedagoger har ställt högre krav på flickorna än på pojkarna1 . Vårt språkbruk mot
pojkarna där är kortfattat och onyanserat och som många gånger består av tillrättavisningar
och kommandon, istället för att skapa en dialog med pojkarna. Flickorna
har däremot fått hela meningar, utförligare förklaringar. Flickorna har dock tvingats
acceptera att pojkarna kommit och avbrutit samtalen. Vi har tillåtit pojkarna att i
stor utsträckning komma och avbryta ett samtal eller en aktivet. Genom video och
dagboksanteckningar har vi även sett att pojkarna vill ha vår uppmärksamhet en stor
del av tiden. Vi har även sett att många av pojkarna, men även flickorna och vi själva,
använder oss av olika härskartekniker.
Flickor tar mer ansvar än pojkar
Flickorna har tagit mer ansvar och fått stå tillbaka för sina behov. De har t. ex. till
större del skött städningen efter aktiviteter som rollekar, målning, bygglek, måltid
etc. Flickorna har varit våra hjälpande händer med att klä småbarnen, hämta saker,
duka etc och vi har tacksamt tagit emot och t o m uppmuntrat flickorna till detta. 2
Pojkarna tar mer tid och utrymme
Pojkarna har tagit mer tid av oss pedagoger, och vi har tillåtit att pojkarna fått den
tiden. Vi har kallat detta beteende för att pojkarna är ”tidstjuvar”. Pojkarna har även
använt sig av handgripligheter och skrik för att nå oss, istället för att berätta vad de
vill eller vad som är problemet för dem. De har också använt sig av detta beteende i
konflikter, där pojkarna känt sig förfördelade. Flickornas behov har då fått stå tillbaka
för pojkarnas behov och önskningar, och många av pojkarna har blivit vana att få
sina behov tillfredställda direkt. 3
Detta är upptäckter av situationer, som vi vill förändra och göra någonting åt.
Detta gav upphov till en rad problemformuleringar.
1) Dagboksanteckning ”Tamburen”
2) Dagboksanteckning ”Måltiden”, ”Docklek”, ”Nu är det din tur”
3) Videofilm avsnitt ”Draken”